Falling apples
"It's all about pretending" ar en vanlig fras pa appelfabriken. Det viktiga ar att det ska se ut som att vi jobbar...inte att vi faktiskt jobbar...bara att dom tror att vi gor det.
Alla jobb som jag har haft som servitris sen jag var femton... lat mig tanka....fyra servitris-jobb pa fyra olika restauranger... har lart mig att det handlar om att spela teater. Om man inte har en susning om vad man haller pa med eller vad som hander, eller vilken druva som ger vinet den dar lite syrliga smaken av sensommarkvall, skvalpande vagor och masskirk i bakgrunden och doften av en blandning av torr bark och lite kaprifol, sa ar det bara att hitta pa. 9 ganger av 10 funkar det. Det ar sa jag klarat mig, genom att latsas, later kanske lite tragiskt men ar sant.
Gissa vad jag och Maja gjorde!!!!!! Stallde upp pa The Talent Show har pa kibbutzen, i verkligen sista sekunden. Vi satt i Dinninghall och deadline for att anmala sig hade redan gatt ut.... Men da kom Maja pa att vi skulle lana James gitarr och fraga Izzie om vi kunde fa vara med anda. Maja har verkligen inga nerver ibland. Lugn som en filbunke i alla lagen. Till skillnad fran mig, som kan fa scenskrack, som kan bli sa nervos att jag hoppar ut genom fonstret (bokstavligen. Men LUGN, det ar bara en meter till marken fran vart fonster :P)
Hur som helst, sa hade vi en dag att trana in en lat, och vi valde Falling Slowly som vi spelade ganska mycket for ett halvar sen ungefar. Men vi hann knappt trana eftersom att det har ar en kibbutz och vi ar har for att jobba hela dagarna fran 6 till 4 och sen do i sangen av utmattning. Jag har inte alls varit pa bra humor de tva senaste dagarna, ganska uselt humor faktiskt......delvis pa grund av en kombination av allt jobbande och allt nytt I guess. (och for att min chef tyckte att jag skulle komma tio minuter innan jobbet for att dricka kaffe och inte alltid komma inrusande i fabriken precis i tid. Hey!! Ar det han eller jag som bestammer vad jag ska gora med mina FRIA tid? Jag tror JAG.)
Men vi stallde upp trots allt. Alla volontarer hade gjort mat fran deras hemlander som vi bjod kibbutznickarna pa i Members club. Vi svenskar hade gjort kottbullar och kanelbullar. Jag gillade kottbullarna och mexicanarnas tortilla bast!! Sen var det dags for vara upptradanden....Och jag och Maja var forst ut... Det gick bra. Jag alskar musik. Vi vann inte, men fick en chokladask och en pip-leksak. Men det var nog mest for att vi inte skrivit nagot om applepacking som dom tva andra hade gjort. Men om vi hade dopt om laten till Falling apples sa hade vi latt tagit hem segern :P hehe James och Adam hade gjort om laten Imagine till en lat om oss volontarer har i Baram. Sa sjukt bra gjort av dom! Och James hade aven gjort en egen lat om hans forsta resa ut i varlden, talang. Adam spelade ett jattefint stycke pa piano. Oki, som ar korean, spelade piano gudomligt fint, sa musikalisk, och Stina sjong om att vi var "heros som tog hand om alla applen" ;)
Manga sa att dom var "impressed" och "I didn't expect that of you! What a surprise!". Vi ar liksom dom nyaste volontarerna har, och ingen forvantade sig att vi skulle vaga stalla upp in the very last minute. Sa jag ar valdigt stolt over att vi vagade chansa, det var det viktigaste.
Den komplimangen som jag blev mest glad for var Hen's. Han sa att laten kandes valdigt passande till hela den har situationen, att det var valdigt innerligt och att det kandes som att vi lika garna kunde ha suttit nagonstans i hans London och spelat den. Thankyou so much.
Imorgon ar det sista jobbdagen innan helgen. Thank god. Jag forstar nu varfor volontarer innan oss har skrivt "I see dead apples..." pa vaggen i vart rum..hahhaha! Det blir en trip till Akko over dagen pa fredag. :)
Jag SAKNAR er alla vanner och familj ska ni veta. Tanker pa er hela tiden och jag hoppas allt ar bra med er <3
Alla jobb som jag har haft som servitris sen jag var femton... lat mig tanka....fyra servitris-jobb pa fyra olika restauranger... har lart mig att det handlar om att spela teater. Om man inte har en susning om vad man haller pa med eller vad som hander, eller vilken druva som ger vinet den dar lite syrliga smaken av sensommarkvall, skvalpande vagor och masskirk i bakgrunden och doften av en blandning av torr bark och lite kaprifol, sa ar det bara att hitta pa. 9 ganger av 10 funkar det. Det ar sa jag klarat mig, genom att latsas, later kanske lite tragiskt men ar sant.
Gissa vad jag och Maja gjorde!!!!!! Stallde upp pa The Talent Show har pa kibbutzen, i verkligen sista sekunden. Vi satt i Dinninghall och deadline for att anmala sig hade redan gatt ut.... Men da kom Maja pa att vi skulle lana James gitarr och fraga Izzie om vi kunde fa vara med anda. Maja har verkligen inga nerver ibland. Lugn som en filbunke i alla lagen. Till skillnad fran mig, som kan fa scenskrack, som kan bli sa nervos att jag hoppar ut genom fonstret (bokstavligen. Men LUGN, det ar bara en meter till marken fran vart fonster :P)
Hur som helst, sa hade vi en dag att trana in en lat, och vi valde Falling Slowly som vi spelade ganska mycket for ett halvar sen ungefar. Men vi hann knappt trana eftersom att det har ar en kibbutz och vi ar har for att jobba hela dagarna fran 6 till 4 och sen do i sangen av utmattning. Jag har inte alls varit pa bra humor de tva senaste dagarna, ganska uselt humor faktiskt......delvis pa grund av en kombination av allt jobbande och allt nytt I guess. (och for att min chef tyckte att jag skulle komma tio minuter innan jobbet for att dricka kaffe och inte alltid komma inrusande i fabriken precis i tid. Hey!! Ar det han eller jag som bestammer vad jag ska gora med mina FRIA tid? Jag tror JAG.)
Men vi stallde upp trots allt. Alla volontarer hade gjort mat fran deras hemlander som vi bjod kibbutznickarna pa i Members club. Vi svenskar hade gjort kottbullar och kanelbullar. Jag gillade kottbullarna och mexicanarnas tortilla bast!! Sen var det dags for vara upptradanden....Och jag och Maja var forst ut... Det gick bra. Jag alskar musik. Vi vann inte, men fick en chokladask och en pip-leksak. Men det var nog mest for att vi inte skrivit nagot om applepacking som dom tva andra hade gjort. Men om vi hade dopt om laten till Falling apples sa hade vi latt tagit hem segern :P hehe James och Adam hade gjort om laten Imagine till en lat om oss volontarer har i Baram. Sa sjukt bra gjort av dom! Och James hade aven gjort en egen lat om hans forsta resa ut i varlden, talang. Adam spelade ett jattefint stycke pa piano. Oki, som ar korean, spelade piano gudomligt fint, sa musikalisk, och Stina sjong om att vi var "heros som tog hand om alla applen" ;)
Manga sa att dom var "impressed" och "I didn't expect that of you! What a surprise!". Vi ar liksom dom nyaste volontarerna har, och ingen forvantade sig att vi skulle vaga stalla upp in the very last minute. Sa jag ar valdigt stolt over att vi vagade chansa, det var det viktigaste.
Den komplimangen som jag blev mest glad for var Hen's. Han sa att laten kandes valdigt passande till hela den har situationen, att det var valdigt innerligt och att det kandes som att vi lika garna kunde ha suttit nagonstans i hans London och spelat den. Thankyou so much.
Imorgon ar det sista jobbdagen innan helgen. Thank god. Jag forstar nu varfor volontarer innan oss har skrivt "I see dead apples..." pa vaggen i vart rum..hahhaha! Det blir en trip till Akko over dagen pa fredag. :)
Jag SAKNAR er alla vanner och familj ska ni veta. Tanker pa er hela tiden och jag hoppas allt ar bra med er <3
Kommentarer
Trackback
