En kongelig affaere blev översatt till A royal affair och inte till En kunglig affär. Vad tycker vi om det? Skumt.
En bra film. En riktigt bra film. En eloge till Mikkel som spelar den galne danske kungen. Alla skådespelare var bra, Alicia och Mads och alla. Den lyckades få fram en riktigt rolig, trovärdig, glamorös, intelligent film som utspelar sig i 1700-talets europa. Det som händer mellan dem är sånt som händer mellan människor, ger den beskrivelsen någon mening? Alltså, relationer i filmer kan verka så långt bort från verkligheten ibland, men jag tyckte inte den här var det.

Do you hate shopping but are told that you absolutely love it?
Do you somtimes criticize the slightly exaggeration about sms- codes?
Do you find it hard to just eat pizza and do nothing/relax on your free time and ignore the "to do-list" constantly reminding you in the back of your head?
Do you find yourself in a innerconflict about what's the limit of being funny is?
Do you find it hard to be a woman?
Do you just don't get it?

Sweet heart. Here it is. The Book. Take it to your heart.

 

Retorik är något jag sysslat en del med det senaste halvåret. Ord, övertygelse, stil och sånt ni vet. Karin Boye var en svensk poet som verkligen får svenska att låta vackert.

Jag var helt SLUT igår. Jag var så trött att jag inte ens kunde sova. Jag tog mig till en pizzeria på fjällgatan, där jag bor i majorna (jag har kommit på att det området jag bor på är mer än coolt. Det är riktigt coolt, har inte tänkt på det förr". Jag köpte en pizza med jordnötter, banan och kyckling. MUMS. Jag åt med händerna och klunkade i mig cola. Kan inte minnas när jag njöt av en pizza sist, år sen!!! För att toppa det hela så såg jag på BIG BANG Theory samtidigt. Jag tycker i för sig inte att den är bäst, men det är lättsamt och man kan bara skratta åt dumma skämt.
Underbar pizza.

Hej.

Min header är borta.
Jag bara klickade bort den helt enkelt. Lätt. Det finns helt enkelt ingen längre. Gu va jag har stört mig på den. Men också tyckt om den.

Lets face it. Det är mycket som är så för mig, jag stör mig på saker utan att göra något åt det. Till mitt försvar har jag att om jag skulle göra något åt allting jag stör mig på så skulle jag inte göra något annat än att åtgärda massa problem hela dagarna och nätterna. Hur kul vore det livet?....tänk dig...."Godmorgon Hanna! Idag är det en ny dag, ett problem i sig, eftersom att varje dag kommer med nya problem. Högen med problem växer, det är bara att hugga tag i dem". Och så sitter jag där med högen av problem. Som om jag satt bredvid en hög av potatis som skulle skalas, men potatisarna tar aldrig slut. Det låter ju fruktansvärt. Snacka om att inte komma någonstans.  

Lokalisering: Majorna, Göteborg.


Väder: Grådisigt. Regn.
Inspirationskala: Inte allt för låg.

Trots allt, trots regn. Trots att jag kunde suttit i tel aviv just nu och druckit mangosmoothie. Trots att jag kunde ha ridit över prärien. Trots att jag kunde ha simmat i röda havet. Lyssnat på en konsert i Berlin. Trots att jag kunde sitta på en restaurang med vänner i Härjedalen. Så är inte allt fel. Jag kanske kan hitta på ett litet äventyr här.

Caitlin Moran är den bästa av dem bästa författarna jag läst på länge. Varför? Hon är så rolig! Jag älskar humor. Borde finnas tusen gånger mer humor i våra liv. Så nu ska jag läsa om vad hon har att säga om saker och ting.

Min dag,
i staden Göteborg.
Tvätt och städning och återhämtning från gårdagens tenta. Ett tal, ett försvarstal. Jag hörde att man gjort en undersökning på vad människor fruktade mest. Första plats: Att hålla tal. Andra plats: Döden.
Cornelis Vreeswijk har varit med mig idag och sjungt alla hans gamla dängor. Jag var hos Sara igår, Sara som jag gått i samma kyrkokör som i Lidköping, och vi såg på en fílm om hans liv. Älskade Cornelis. Han blev aldrig svensk medborgare, MEN ingen kan skriva svenska sånger som han.
Min dag,
är inte slut.
Nu ska jag ut,
i staden.
Göteborg.

Det är irriterande att jag inte kan få tag i Maja idag. Jag kan inte springa över till henne.
Det är inte helt sant att jag inte fått tag i Maja idag, det har jag, men det enda jag sagt är "Skype?" och sen har hon sagt "nää, inte just nu". Sen måste jag lägga på för att inte slösa asmycket pengar.

Musik och musiktexter kan verkligen förändra. När låten November med Laleh kom ut, så gick jag på gymnasiet. I den sjunger hon;

Well, you know me. I've never been afraid. I've always jumped into it. With my whole heart. And no shame.

Den låten har påverkat mig. Jag tog mig till den texten direkt. Den blev som ett stöd som behövdes när saker och ting inte var självklart.

Under sista året på gymnasiet så gav Maja mig låten Roses av Laleh. Sen dess har den varit min låt. Så fort jag sätter på den, så är det fortfarande samma sak.

Roses

I will listen in stereo
I’m here
I’m here
it was longtime ago
someone whispered in my ears
and Sevy says she knows me
I wont stay
I wont stay
and she might know me well
but not today, I hope
and this time I’ll be brave
along the clouds
but it takes time to say
here you are

cause I can’t keep the roses
no
I can’t save the roses
the roses from before
cause I can’t save the roses
no
I can’t save the roses
the roses from before
I can’t save the roses
the roses from before

how you grow
you grow on me each day
the past I know
but the past don’t know the smell
of your neck
this is all you wanted so you better believe it
these things don’t happen every day

so I can’t keep the roses
no I can’t keep the roses
the roses from before
so I can’t save the roses
no I can’t keep the roses
the roses from

I don’t have to save the roses from before
oh, I’m pretty sure
I’m going to try the roses
I don’t have to save the rose no
I can’t keep the roses

no I can’t keep the roses from before
I don’t have to save the roses from before.

Min målerilärare säger att jag är för viljestark. Han är helt seriös med vad han håller på med, jag är så imponerad av vad han ser. Han sa ungefär "Nu måste jag kritisera dig Hanna" (han säger det med ett leende) "Men du är för envis och orubblig ibland. Du måste följa flödet. Du har redan en bild av hur du vill ha det, men det kan visa sig att det du börjar på leder till något annat, något mer intressant. Då är det din skyldighet att fortsätta på det istället. Och förstör inte tavlan om den redan är fin som den är genom att måla något som inte passar in, trots att den inte blev som du tänkt dig, då behöver du inte förändra den. Lär dig att avsluta".
Det ligger nog något i det. Men det är lite läskigt. Jag är nog inte van vid att bli nöjd.

Is it possible to explain how interesting people are?
The key of journalism and theatre is, according to me, people and observations and stories. I think the two subjects are very similiar.
Stories. And more stories. Try to get into another world and decribe it, try to understand the most confusing and complex phenomenas.
There is seldom no point in judgeing, there is no good and no bad guy.
Something touches you, something has to be told. We all carry them. Sometimes they can be heavy, sometimes they can make you believe you can fly, sometimes they hurt you, sometimes they strengthen you, sometimes you learn, sometimes you don't know why, sometimes it's strucks you.... Well, all I feel and know is that it, in one or another way, it has to be told. Otherwise I will explode.
This song by The kooks explains it;

Say whatever you have to say, I'll stand by you.
Do whatever you have to do, to get it out and not become a reaction memory
To hurt the ones you love you know you never meant to but you do

Be whoever you have to be, I won't judge you
Sing whatever you have to sing to get it out and not become a recluse about you, how to come out
I know you never meant to but you do
oh but you do

Still I need your sway, because you always pay for it
And I, and I need your soul because you're always soulful
And I and I need your heart, because you're always in the right places

And take whatever you have to take, you know I love you
come however you have to come, and get it out and get it out

Take it out on me, take it out on me
I'll give it you all, I give it you all,i give it

Stevie Wonder sings "we all know that people are the same wherever you go, there is good and bad in everyone"

So fascinating.

Have to eat now.

Idag gjorde jag den mest sæmsta gestaltningen av en afrikansk tjej med stort afro.
Vi skulle studera mænniskor på tågstationen. Hon åt hamburgare, var någon slags sækerthetsvakt. Hon hade bråttom men gick nochalant och var sådær sjukt avslappnad.
Min gestaltning slutade med att jag bara kækade hamburgare konstant. Med øppen mun. Vad jag æn gjorde kækade jag hamburgare.
Måste nog utveckla min gestaltning dær kænner jag.

Hmmm... vad ska jag bidra med till værlden idag?

Berætta om något som hænt?
Om mina tankar om værlden och livet, himmel och jord?

Jag skulle kunna berætta vad som hænde i helgen. Sofia, min gamla klasskamrat från gymnasiet och kollega i somras var på besøk med hennes arkitekturklass. Mycket trevligt. Hon sov hos mig och fick vara med på en skolmiddag hær på Borup och næsta dag hængde jag med Sofia och hennes vænner från Umeå univeristet. Fin kvæll, mysiga mænniskor. Och jag fick prata svenska. Ren svenska. Jag behøvde inte kænna mig som en alien. Inte før att jag gør det så ofta, bara lite.