eachdaycountshere

Igar var det fest, brasa, dans, drinkar och valdigt bra stamning. Efer middagen idag sa tankte jag sova i kanske en timme....innan pubnight. Men jag vaknade inte forens halv 2 och nar jag kom var partyt over. Men men, jag var inte sa ledsen for det. Man behover ju sova litegrann ibland.

I helgen var det volontarresa till Doda havet och Masada i oknen. Mycket handelserik och speciell resa. That's all I can say. Nejda, jag kan beratta att Doda havet var haftigt, sa fridfullt och stilla. Man kan inte gora nagot annat an att flyta runt i salt och man kan knappast simma normalt eftersom att man nastan ligger ovanfor vattenytan och plaskar. Och vandringen genom oknen var valdigt speciell, och vandring genom vattenfall och vattendrag, var som att vara i ett enda stort badpalats. Helt overkligt.

Jag och Stina har pratat ratt mycket om PLANER dom ganger vi stadat/packat applen tillsammans. Varfor ar vi sa bundna i vara planer? Varfor maste vi gora sa mycket? Det finns mallar, ramar och forestallningar om vagarna till lycka som vi bara lever med och accepterar. Helst ska man resa ett ar efter gymnasiet. Det ar nastan obligatoriskt. Sen ska man helst borja plugga ganska snabbt inpa och liksom satta igang med sitt liv. Men varfor behover det vara sa? Det behover inte vara ratt for alla? Langt ifran.

Kanske ar man radd for att fastna i nagon slags fantasivarld sa "Vax upp och sluta lek" har blivit ett mantra. Men kommer man fortare fram for att man foljer en ram? Eller lurar man sig sjalv?

En av det roligaste sakerna har ar att det finns sa manga oppna manniskor som alskar att diskutera, ALSKAR att diskutera och filosofera. Perfekt for mig. Sa det ar det jag gor mesta dels av tiden har.