eachdaycountshere

Nu vet vi vart vi ska. Till Kibbutz Baram som ligger högt på bergskedjan mot Libanon. Största inkomstkällor är fruktodlingen och plastfabriken. (Puh, där kunde jag andas ut, tack för att det inte va köttproduktion!)

På tisdag bär det av mot Arlanda. Då kommer jag och Maja stå där med var sin ryggsäck.

Shit, häftigt. Den här veckan känns det som att jag mest har gått och väntat och pendlat mellan att vara frånvarande, jätte förväntansfull och undra vad jag egentligen har GETT MIG IN PÅ!?

Men nu är det inte långt kvar.

Snart är det dags att säga hejdå till Sverige. Jag hatar att säga hejdå, men jag tror inte att det blir så jobbigt den här gången. Jag är ju inte borta mer än 2 och en halv månad och jag åker med Maja. 

Vad jag kommer sakna mest med Sverige är:

Låten Himlen är Oskyldigt blå med Ted Gärdestad.
Alla mina vänner
Den bästa mamman och pappan och syskonen i världen 
Att kunna äta svensk mat och fika
Att vara nära alla jag älskar hemma
Advent, Lucia, jul och nyår (jag vet, töntigt... men jag gillar våra högtider tack vare att jag sjungt i kör hela mitt liv, så en bortglömd högtid som advent blir uppmärksammad genom musiken)
Fjällen och snö (förra året var jag i Ramundberget under den tiden jag kommer vara i Israel)

Nu håller Felicia och Miriam på att göra scones....MUUUMS!