...för hjärtat pumpar utav nitroglycerin...
Heeej blogg!
Jag har precis kört pappa och farfar till Vänersborg, där farfar har sin båt som dom ska segla hem till kållandsö över dagen. Så jag körde ungefär sju mil hem själv genom lilleskogen och slätten och tillbaka till Lidköping igen. (Men det var ju inga mil egentligen om man jämför med den gången jag åkte 63 mil helt själv till Ramundberget, efter att åkt färga och liftat från London pga att inga flygplan lyfte när det var vulkanutbrott på Island i våras).
Måste säga att jag gillar hösten. 1. Det är så fint, gult höstljus. 2. Fina färger. 3. Skön luft. 4. Halsdukar är mysiga. Men det är september och oktober som brukar vara fina höstårstider...sen blir det bara grått och rått och det är ju inte så inspierande.
Men efter 19 oktober så är jag i Israel, där är det lite varmare tror jag :)
Nu börjar det kännas verkligt att jag och Maja är på väg till Israel. Det har känts väldigt långt borta tidigare, trots att vi bestämde oss för att åka redan i juli egentligen. Känns väldigt spännande! Jag tror jag kommer lära mig mycket genom att se mellanöstern med mina egna ögon.
Ingen har sagt "Jaha, volontär i Israel, det hade man ju kunnat gissa", när jag berättat om mina höstplaner, som att jag sagt; "Det blir jobb på Ica i höst". Starka reaktioner. Inte konstgt. När jag tänker på mellanöstern så tänker jag; Världsreligionernas mittpunkt. Invecklade, hemska konflikter och krig. Så mycket kultur och helt otrolig natur.
Mellanösternkonflikten är väldigt komplex (Nähä!? Vilken nyhet!). Religion, politik, arv, historia, media, Europa, USA och FN har alla gigantiska spelpjäser. Att det är så många som tycker att det alltid har varit hopplöst och alltid kommer vara det, är så sorligt och frustrerande. Klart att det är hopplöst om ingen tror på att man kan lita på andra männsikor än sina egna. Det är inte för svårt att räkna ut.....
Jag har precis kört pappa och farfar till Vänersborg, där farfar har sin båt som dom ska segla hem till kållandsö över dagen. Så jag körde ungefär sju mil hem själv genom lilleskogen och slätten och tillbaka till Lidköping igen. (Men det var ju inga mil egentligen om man jämför med den gången jag åkte 63 mil helt själv till Ramundberget, efter att åkt färga och liftat från London pga att inga flygplan lyfte när det var vulkanutbrott på Island i våras).
Måste säga att jag gillar hösten. 1. Det är så fint, gult höstljus. 2. Fina färger. 3. Skön luft. 4. Halsdukar är mysiga. Men det är september och oktober som brukar vara fina höstårstider...sen blir det bara grått och rått och det är ju inte så inspierande.
Men efter 19 oktober så är jag i Israel, där är det lite varmare tror jag :)
Nu börjar det kännas verkligt att jag och Maja är på väg till Israel. Det har känts väldigt långt borta tidigare, trots att vi bestämde oss för att åka redan i juli egentligen. Känns väldigt spännande! Jag tror jag kommer lära mig mycket genom att se mellanöstern med mina egna ögon.
Ingen har sagt "Jaha, volontär i Israel, det hade man ju kunnat gissa", när jag berättat om mina höstplaner, som att jag sagt; "Det blir jobb på Ica i höst". Starka reaktioner. Inte konstgt. När jag tänker på mellanöstern så tänker jag; Världsreligionernas mittpunkt. Invecklade, hemska konflikter och krig. Så mycket kultur och helt otrolig natur.
Mellanösternkonflikten är väldigt komplex (Nähä!? Vilken nyhet!). Religion, politik, arv, historia, media, Europa, USA och FN har alla gigantiska spelpjäser. Att det är så många som tycker att det alltid har varit hopplöst och alltid kommer vara det, är så sorligt och frustrerande. Klart att det är hopplöst om ingen tror på att man kan lita på andra männsikor än sina egna. Det är inte för svårt att räkna ut.....
Kommentarer
Trackback
