eachdaycountshere

Idag sorterade jag forsta-klass paron, andra-klass paron och valdigt sma paron. Fran klockan 06.30 till 16.00 med tre raster, frukost, kaffe och lunch. Efter lunchen stod jag bredvid Rebecka, en super sot dansk tjej som berattade lite inside-tips om stallet, och vi pratade om landet Israel och volontarerna och Skandinavien och hastar och vara kara och nara hemma.. Mycket trevligt :) Hon hade suttit i common room i en fatolj och gratit for sig sjalv forsta dagen hon kom hit helt sjalv. Jag kanner igen mig sa val, det kan verkligen vara skrammande att komma till ett helt nytt stalle, speciellt nar man ar ensam. Men nar det ar over, sa kan man antligen uppleva nagot som man alltid bar med sig sen.

Jag alskar att kolla pa allas ansikten nar man star dar i fabriken. Speciellt Henrys ansikte. Han visar verkligen vad han kanner inom sig. Nar ledaren sager "Time for work" sa kollar han i kors med ogonen och ser ut som att det inte finns nagot mer meningslost och fullstandigt dodens trakigt som att sortera javla paron. Idag fick jag ett paron med en mobil fasttejpad pa.... och ibland far jag ett paron dar nagon malat ogon, nasa, mun. Fullt av overasskningar. Nar jag och Maja stod bredvid varandra sa borjade vi "skoj-braka" nar vi vantade pa paronen. "Are you fighting?" fragade kibbutzledaren? "No, no, no, just for fun" sa jag. "I know it's just for fun, it's okey" sa han. Haha.

Nu kanske det later som att jag hatar mitt jobb har. Det ar inte det mest stimulerande jobbet jag har haft. Men absolut inte det varsta och jag kan absolut sta ut med det. Det ar riktigt kul om man har mojlighet att sta och prata med nagon samtidigt. Och det ar ju inte for att paketera applen som jag bestamde mig for att komma hit, utan for att uppleva nagot helt nytt och se en annan kultur.

NOG pratat om jobb for god's sake. Igar hade dom "den som kan dricka tre liter mjolk snabbast-tavling" Real entertainment. Jag hann se tva spy innan jag hittade pa nagot annat att gora :P

Herregud. Jag ar i Israel. Hur coolt ar inte det. Det ar sa haftigt. :) Tack till mig sjalv som tog det beslutet att aka hit.

Hmm....jag funderar pa vad jag inte har berattat om an..... Jag har berattat om jobbet, om volontarhuset (dar alla volontarer bor. Jag berattade for Andre idag och jag inte hade nagon snuva langre sen jag stadat vart rum, han hade ocksa snuva och funderade pa om det hade nagot att gora med att han sovit i damm....) om pub-kvallen har jag redan berattat om... Jag har inte berattat om Dinning Hall och Members club. Dinninghall ar uppdelade i tva olika delar, dar ater man frukost, lunch, middag. Volontardelen ar den forsta delen och Kibbutznickarna-delen andra. Kibbutznickarna, som bor har alltid, verkar inte overfortjustade i volontarer, dom halsar knappt. Lite trakigt. Vi ar faktiskt inte bara lata, hopplosa alkolister. Vi ar bra. Men...jag kan forsta dom. Volontarer kommer och gar, kommer och gar. Men idag pratade jag med en som hade jobbat har i tva ar, han var intersserad och positiv och ville lyssna pa varfor jag kommit hit. Manga ar tacksamma ocksa.

Members club ar stallet man ska hanga pa om man alskar kaffe och kakor och att sitta och bara prata, prata och prata. Alltsa HELT min typ av stalle :)