Second best is not enough


You know what I hate the most? Most of all? Ignorance. It's the worst thing ever. Even conflicts are better, at least people do something, something is happening, something is turning to something else. But ignornace....you can't really forgive ignorance. When we don't even try, how can we say we're alive? It's exactly like during the second world war when the world watched but didn't acted. Easier to pretend that everything's just fine huh? Maybe it just disappears if you just close your eyes and pretend that the facts don't exist.

No. It won't disappear. Sorry. Face it and stand up. Only way to go is inside.

A 'No' uttered from the deepest conviction is better than a 'Yes' merely uttered to please, or worse, to avoid trouble. Gandhi
(James, from South Africa, made me think about this quotation of the great, indian, peace-person Gandhi. james is a real artist-soul by the way, it's so wonderful to see a person who has his head up in the sky and doesn't care what people think about that.)

Jag latar sa serios och rakt pa nar jag anvander engelska...sa dramatiskt. Det ar nog for att det ar lattare att ga runt saker och liksom skriva saker mellan raderna pa svenska for att jag ar sa saker pa det svenska spraket. Pa engelska blir det rakt pa eftersom att prioritet 1 ar att bli forstadd. Darfor ar det svart att vara ironisk pa engelska, da blir det ofta problem... Otur for mig som valdigt ofta ar ironisk.

Man skulle kunna gora ett socialpsykologisk studie over den har kibbutzen och studera alla intriger, forhallanden, maktspel, koder och personligheter.... Mycket intressant, en riktig guldgruva for psykologer. Det ar inte konstigt att manga av mina kompisar har pa kibbutsen vill bli just psykologer.

Okej, det var nog med analyser for idag. 

Dags for UPPDATERING. Idag var jag och Maja spontanta och akte till Nasaret pa var lediga dag. Vi liftade med kibbutznickare halvvags och vantade pa en buss i tva timmar tills vi tillslut kom fram till Nasaret som ar en stad dar Jesus enligt bibeln levde sitt liv. Det kandes att det var en stad dar tillmestadels muslimer och kristna bodde. Manga fina kyrkor och gott kaffe. Tva muslimska killar visade oss runt till en grotta/brunn dar jungfru Maria sags ha bett och viskat onskningar. Sen var vi pa bussen pavag hem mot Baram. Men nar vi skulle byta buss halvvags dykte aldrig bussen upp...sa vi fick lifta sista biten. Dock kom vi inte in genom porten eftersom att stangslet runt kibbutzen inte tillater att framlingar som inte forvarnat om sitt besok, ska fa komma in.. Men eftersom att larmet gick pagrund av den frammande bilen som vi satt i akte misstankt nara kibbutzen sa kom kibbutzledaren tillslut och oppnande for oss. Puh. Nar jag och Maja umgas blir allt ett aventyr. :D Jag vet att jag namnt hur bra Maja ar, men jag maste skriva det igen. MAJA AR BAST! En underbar och vis manniska, jag inser knappt sjalv hur lycklig jag ar som har henne som van.

Imorgon vill jag prata med min familj. Darfor tycker jag att ni ska ringa mig till volontarhuset imorgon klockan fyra da jag slutat jobba. Och Skype-mote med mina fina vanner i Norden vill jag ha inom KORT!

Puss och kram pa er

Love,

Hanna









Eftertraktade bilder








Kitchen

"Jake the cake, who knows how to shake" det ar det nya smeknamnet pa en av de nyaste volontarerna Jake fran Boston. Han fick det smeknamnet efter andra dagen nar vi hade 10 shekels party, hans dans var det mest kreativa, nordigaste jag har sett. Pa pubnight i forrgar sa forklarade jag for honom hur mycket jag alskade hans dans och jamforde den med Napoleon Dynamites dans. "Oh please, If I acted like him I have to kill myself". Men jag overtygade honom om att han var bast! Och Marc hjalpte mig att uppmuntra honom genom att saga att han var den nya, blyga killen och bara tog for sig och shakade loss, det ar bara coolt.

Idag har jag raddats fran Apple factory till Kitchen! Jag alskar kitchen. Kockarna ar sjukt roliga och skriker "Delicious" pa hebreiska hela tiden och gor konstiga monsterljud. Det absolut mest udda med att jobba i koket ar att man aldrig ska ta egna beslut. Jag ar upplard att man alltid ska ta egna initiativ, det ar liksom det som ar grejen med att jobba i restaurang. Ju mer man klarar sig sjalv ju battre. Men har ar det sa roligt for nar jag tillexempel har skart en hel bunke med morotter sa ska jag bara ga direkt till Juda, som ar chefen, och saga "I'm done" och da kommer han och inspekterar att jag skart morotterna ratt. Sen sager han "Wash the cutboard". Jag far namligen inte diska skarbradan innan han har sagt det. :P Men han har mycket humor. Och jag trivs dar det finns humor. Och vet ni vad det basta ar?? Att jag far jobba dar bade imorn och i overmorgon!!



Love is patient, love is kind

Igar fick ca tio personer pa appelfabriken jobba over. Dom stallde upp oss alla volontarer pa en rad och valde ut topp tio mest hatade volontarer och tog in oss i ett isolerat, morkt rum i kallaren. Nejda, sa gjorde dom inte, men jag rakade bli en av dom tio som slumpmassigt fick jobba over till klockan halv sju.

Men jag var inte ledsen for det for jag satt och at lunch med Antonty fran Schweiz, en nykommen volontar, som sag det hela pa ett helt nytt satt. "It's perfect to have a break in the middle of the day when the sun's still up". Sa vi tog med oss morotter och sallad fran Dinninghall och gick till Zoo:et. Dar satt vi med asnorna och kaninerna och bara pratade med dom och med varandra.

Val tillbaka i appelfabriken satt jag bredvid min kara van Oki och sorterade upp ruttna applen. Vi var lika overtrotta och galna bada tva, sa for att roa oss sjalva sa gjorde vi galna miner at varandra och sjong latar jatte hogt i olika stammor. Crazy. Jag kastade aven applen till den nya finnen Izz. Blivit riktigt bra pa att fanga lyror med min vansterhand. Paulo var inte pa det basta humoret idag, kande liksom att hans liv var ett enda langt rullband av applen. Men tur att killen har massa humor ;)

Kvallen tillbringade jag i Marc och Pauls rum med The Gang och rokte vattenpipa. 

Idag har jag sovmorgon till klockan nio for att jag fick jobba over. Anda sitter jag har klockan halv sju pa morgonen och bloggar. Lite galen ar jag. Och lycklig som fa.  

Ska jag vara arlig sa skulle jag vilja att mamma kom hit och halsade pa. Jag tror hon skulle fa varsta flashbacken, jag har en kansla av att det inte ar sa mycket som har forandrats sen hon var volontar i Israel pa 80-talet. Hon forstar verkligen varfor jag alskar det har om nagon. Har jag foresten berattat det att det absolut framsta anledningen till att folk kommer hit ar att deras mammor varit volontarer.... Valdigt intressant. En tredje del av volontarerna har judiskt ursprung och har kommit hit for sina rotters skull. Det intressanta ar att det kanns som att alla har sina rotter har med eller mindre i och med att varldreligionerna judendomen, kristendomen och islam uppkom pa en plats inte storre an Smaland.

Nej, nu ska jag sova.

What's up guys?



Igar var det fest, brasa, dans, drinkar och valdigt bra stamning. Efer middagen idag sa tankte jag sova i kanske en timme....innan pubnight. Men jag vaknade inte forens halv 2 och nar jag kom var partyt over. Men men, jag var inte sa ledsen for det. Man behover ju sova litegrann ibland.

I helgen var det volontarresa till Doda havet och Masada i oknen. Mycket handelserik och speciell resa. That's all I can say. Nejda, jag kan beratta att Doda havet var haftigt, sa fridfullt och stilla. Man kan inte gora nagot annat an att flyta runt i salt och man kan knappast simma normalt eftersom att man nastan ligger ovanfor vattenytan och plaskar. Och vandringen genom oknen var valdigt speciell, och vandring genom vattenfall och vattendrag, var som att vara i ett enda stort badpalats. Helt overkligt.

Jag och Stina har pratat ratt mycket om PLANER dom ganger vi stadat/packat applen tillsammans. Varfor ar vi sa bundna i vara planer? Varfor maste vi gora sa mycket? Det finns mallar, ramar och forestallningar om vagarna till lycka som vi bara lever med och accepterar. Helst ska man resa ett ar efter gymnasiet. Det ar nastan obligatoriskt. Sen ska man helst borja plugga ganska snabbt inpa och liksom satta igang med sitt liv. Men varfor behover det vara sa? Det behover inte vara ratt for alla? Langt ifran.

Kanske ar man radd for att fastna i nagon slags fantasivarld sa "Vax upp och sluta lek" har blivit ett mantra. Men kommer man fortare fram for att man foljer en ram? Eller lurar man sig sjalv?

En av det roligaste sakerna har ar att det finns sa manga oppna manniskor som alskar att diskutera, ALSKAR att diskutera och filosofera. Perfekt for mig. Sa det ar det jag gor mesta dels av tiden har.  


Hej du


Hej hopp bloggis!

Hur mar du som laser det har just nu? Kan du inte beratta:

1. Vad du sysslar med just nu forutom att kolla in min blogg? Ater du nagot samtidigt? Kom du hem fran traningen/jobbet precis? Ar du nyvaken?

2. Skriv tre ord som beskriver din sinnesstamning just nu.

3. Vad ar ditt message to the world for dagen?

Hej hopp!


Kniven i ryggen





There's a lot of things to be scared of in this world. But one thing you really have reasons to fear is girls who sticking knifes in others girls backs. I'm pretty sure that's the biggest threat against equality between men and woman. We'll never come anywhere unless we start to show some respect.

The evilness between girls can be....shoking. I don't know where it comes from, maybe from jealousy. That some girls can't be happy for other girls sucess? Or it can has something to do with the silly picture of how a girl is supposed to be, like she's either a saint or a bitch?

Something very tragic happened the last three days at this kibbutz. It started with a big fight between two girls, they called each other bitches, couldn't stop yelling and talked a lot of shit behind others backs. It's sad beacuse when you're talking to them one on one, they're both smart and cute. One night one of the girls almost kicked thrugh the other girl's door while screaming for a half an hour about what a bitch and worthless, hated human being she was, in the middle of the night. We tried to make her stop, but noone could reach her, out of controll. Next day the girl found her shirt destroyed, someone had cut in it and had written bad, humiliating words in different languages. And the worse thing is that people got involved and took sides during this whole drama, which made a meningless fight about nothing to something that made four people leave the kibbutz for good.

Well done grils. Well done. It's just feels so emty. Fortunately there're still a lot of open-minded girls left here, we can't belive that this happened. 

I didn't realize, until now, how happy I am because I'm blessed to have genuine good girlfriends. Apparently it's something uncommon. My friends would never stuck a knife in my back if I, by mistake, didn't pay attention for one second.

 


If sombody's going to make it, then that sombody's gonna be you, and if somebody's going to fake it, then that sombody's you

Nu har jag och Maja kopt en egen gitarr nar vi var i Akko igar. Basta kopet jag gjort pa lange. ;) Det var en underbar kille pa busstationen som sag att vi hade en gitarr och hjalpte oss stamma den.

En rolig sak ar, att efter vart framtrande pa The Talent Show sa har mina chefer fatt mycket mer respekt for mig. Dom sager inte bara "Go to line 4 please", som att jag var nan javla robot, utan dom ler mot mig och ser mig och sager att jag har en fantastisk rost.... Manniskor, manniskor.

Det finns två saker som är oändliga: universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker. Albert Einstein

Vi gick en langpromenad idag, alla volontarer, till en kall kalla i berget. Dar traffade vi ett ungt par som badade nar vi kom...jag kom precis nar killen klev upp ur grottan och fragade Maja som redan varit dar en stund, valdigt undrande, "Bor han dar?" Maja kollade pa mig som att jag var lite borta. "Haha, nej, dom badar bara".

Nasta gang jag gar dit ska jag ta med mig badklader :) Mat snart....better go!


Falling apples

"It's all about pretending" ar en vanlig fras pa appelfabriken. Det viktiga ar att det ska se ut som att vi jobbar...inte att vi faktiskt jobbar...bara att dom tror att vi gor det.

Alla jobb som jag har haft som servitris sen jag var femton... lat mig tanka....fyra servitris-jobb pa fyra olika restauranger... har lart mig att det handlar om att spela teater. Om man inte har en susning om vad man haller pa med eller vad som hander, eller vilken druva som ger vinet den dar lite syrliga smaken av sensommarkvall, skvalpande vagor och masskirk i bakgrunden och doften av en blandning av torr bark och lite kaprifol, sa ar det bara att hitta pa. 9 ganger av 10 funkar det. Det ar sa jag klarat mig, genom att latsas, later kanske lite tragiskt men ar sant.

Gissa vad jag och Maja gjorde!!!!!! Stallde upp pa The Talent Show har pa kibbutzen, i verkligen sista sekunden. Vi satt i Dinninghall och deadline for att anmala sig hade redan gatt ut.... Men da kom Maja pa att vi skulle lana James gitarr och fraga Izzie om vi kunde fa vara med anda. Maja har verkligen inga nerver ibland. Lugn som en filbunke i alla lagen. Till skillnad fran mig, som kan fa scenskrack, som kan bli sa nervos att jag hoppar ut genom fonstret (bokstavligen. Men LUGN, det ar bara en meter till marken fran vart fonster :P)
Hur som helst, sa hade vi en dag att trana in en lat, och vi valde Falling Slowly som vi spelade ganska mycket for ett halvar sen ungefar. Men vi hann knappt trana eftersom att det har ar en kibbutz och vi ar har for att jobba hela dagarna fran 6 till 4 och sen do i sangen av utmattning. Jag har inte alls varit pa bra humor de tva senaste dagarna, ganska uselt humor faktiskt......delvis pa grund av en kombination av allt jobbande och allt nytt I guess. (och for att min chef tyckte att jag skulle komma tio minuter innan jobbet for att dricka kaffe och inte alltid komma inrusande i fabriken precis i tid. Hey!! Ar det han eller jag som bestammer vad jag ska gora med mina FRIA tid? Jag tror JAG.)

Men vi stallde upp trots allt. Alla volontarer hade gjort mat fran deras hemlander som vi bjod kibbutznickarna pa i Members club. Vi svenskar hade gjort kottbullar och kanelbullar. Jag gillade kottbullarna och mexicanarnas tortilla bast!! Sen var det dags for vara upptradanden....Och jag och Maja var forst ut... Det gick bra. Jag alskar musik. Vi vann inte, men fick en chokladask och en pip-leksak. Men det var nog mest for att vi inte skrivit nagot om applepacking som dom tva andra hade gjort. Men om vi hade dopt om laten till Falling apples sa hade vi latt tagit hem segern :P hehe James och Adam hade gjort om laten Imagine till en lat om oss volontarer har i Baram. Sa sjukt bra gjort av dom! Och James hade aven gjort en egen lat om hans forsta resa ut i varlden, talang. Adam spelade ett jattefint stycke pa piano. Oki, som ar korean, spelade piano gudomligt fint, sa musikalisk, och Stina sjong om att vi var "heros som tog hand om alla applen" ;)

Manga sa att dom var "impressed" och "I didn't expect that of you! What a surprise!". Vi ar liksom dom nyaste volontarerna har, och ingen forvantade sig att vi skulle vaga stalla upp in the very last minute. Sa jag ar valdigt stolt over att vi vagade chansa, det var det viktigaste.  
Den komplimangen som jag blev mest glad for var Hen's. Han sa att laten kandes valdigt passande till hela den har situationen, att det var valdigt innerligt och att det kandes som att vi lika garna kunde ha suttit nagonstans i hans London och spelat den. Thankyou so much.

Imorgon ar det sista jobbdagen innan helgen. Thank god. Jag forstar nu varfor volontarer innan oss har skrivt "I see dead apples..." pa vaggen i vart rum..hahhaha! Det blir en trip till Akko over dagen pa fredag. :)

Jag SAKNAR er alla vanner och familj ska ni veta. Tanker pa er hela tiden och jag hoppas allt ar bra med er <3

RSS 2.0