Hur man misslyckas med varma koppen
Jag och mamma har lite samma humor ibland. Det finns inget roligare, tycker vi, än när folk är ute och går på gatan och liksom höjer handen för att hälsa på någon......men sen ångrar sig i sista sekunden och liksom kommer av sig. (För tänk om ingen hälsar tillbaka!! Eller ännu värre, tänk om man skulle verka för glad eller nått sånt hemskt!) För att rädda situationen så drar dom handen genom håret/fixar till väskan och gör allt för att fortsätta gatan fram som att ingenting hände. Hahaha!
Eller när man går bakom några som är på dejt och killen funderar på om han ska lägga armen om tjejen, men innan han hinner nudda henne så sviker självförtroendet och han drar undan armen och låtsas om ingenting....haha. Människor som ber om ursäkt för sig själva kan också vara ganska komiska, som beskrivs "liten, försynt och beige".
Jag hörde att Aristoteles hade sagt, på sin tid, att all humor handlar om att få känslan av att vara överlägsen. Hmmmm.... kanske ligger något i vad den gamle mannen sa...
Trodde du att man inte kunde misslyckas med Varma koppen? Du vet, hälla pulver i kokande vatten? Då har du fel! Jag misslyckades totalt sist när jag skulle göra Varma koppen med sparrissmak. Det kan ha något att göra med att en kock satt bredvid och inspekterade allt jag gjorde med kritiska ögon. Först river jag upp Varma koppen-förpackningen och råkar spilla ut ganska mycket pulver över spisen. Sen när jag tar fram trasan för att torka upp allt så kokar kastrullen över... Sen ställer jag tillbaka kastrullen på plattan och kastrullen glider runt på vattenbubblorna som ligger kvar och fräser. "Skit i det, soppan är redan varm" säger min käre vän. Soppan blev väldigt tjock dessutom, skulle mer kalla det en tjock sås.
Jag skulle kunna skriva väldigt många roliga sketcher om mina säsongsjobb på restauranger. Det är en sån komisk herarki på vissa restauranger och så speciella karaktärer.
Plats: Tjusig, ny hotellrestaurang vid kusten
Karaktärer:
Jag= Ny, väldigt ung servitris. Är mån om att ge ett bra och övertrevligt första intryck och har som främsta mål att bara få någonslags kontakt med hennes medarbetare.
Robert= Medelålders man, hovmästare, bitter, falskt snäll, humörsvängningar, enorm yrkesstolthet.
Hannas första dag på jobbet.
Hanna och Robert ställer ut glas i baren.
Hanna - "Jag måste säga att ni har köpt in väldigt fina glas."
Robert - "Tack" (ser ut som att jag är den mest irriterande männsikan i världen och kroppspåket säger "Stör någon annan med dina töntiga komplimanger")
Jag har en miljon liknande scener ur verkliga livet. Med folk som tar sig själva på liiiiite för stort allvar.
Each day counts
Each day counts. Varje liten dag räknas. Igår, när jag satt med min kära lillasyster Felicia, så diskuterade jag valet med henne (jag röstade för första gången i mitt liv igår! Stor grej för mig som älskat att diskutera samhällsfrågor sen jag var 13 år) medan hon satt med miniräknare, block och mattebok. Plötsligt säger hon att om man lever så länge som 80 år så lever man ändå bara 29 200 dagar. Ett faktum. Det betyder att om jag skulle ha fått en krona för varje dag som jag levat från dagen jag föddes tills nu, jag är 20 år, så skulle jag inte vara rikare än 7300 kronor. Jag har levt exakt 7321 dagar idag. Det är ingen stor siffra om man tänker efter.
Det är som Vings Solsemester reklam på tv säger "...men en dag tar alla de där dagarna som bara kommer och går slut". Och som Jack i Titanic skriver på en liten lapp som han ger i smyg till Rose samtidigt som han kysser henne på handen " Make each day count, meet me at the clock". En klassiker.
Så med Felicias, Vings reklams och Jack's visdomsord så inviger jag min blogg. Each day counts, here and now.
Känns det lite jobbigt? Lite som, "åh, det låter fint, men det ger mig dåligt samvete. Betyder det att jag måste anstränga mig och tänka? Ursh..." Men då får man påminna sig om att det tar lika mycket energi att inte anstränga sig egentligen. För det gör det ju. Det finns ju inget mer utmattande än sysslolöshet, mycket jobbigare än jobb. Eller hur? Och jag menar inte att man ska vända ut och in på sig själv och vara omänsklig och göra mirakel, ibland är det småsakerna som räknas. Detaljerna som gör det. Slutord för idag ;)
