Fascinating.
Is it possible to explain how interesting people are?
The key of journalism and theatre is, according to me, people and observations and stories. I think the two subjects are very similiar.
Stories. And more stories. Try to get into another world and decribe it, try to understand the most confusing and complex phenomenas.
There is seldom no point in judgeing, there is no good and no bad guy.
Something touches you, something has to be told. We all carry them. Sometimes they can be heavy, sometimes they can make you believe you can fly, sometimes they hurt you, sometimes they strengthen you, sometimes you learn, sometimes you don't know why, sometimes it's strucks you.... Well, all I feel and know is that it, in one or another way, it has to be told. Otherwise I will explode.
This song by The kooks explains it;
Say whatever you have to say, I'll stand by you.
Do whatever you have to do, to get it out and not become a reaction memory
To hurt the ones you love you know you never meant to but you do
Be whoever you have to be, I won't judge you
Sing whatever you have to sing to get it out and not become a recluse about you, how to come out
I know you never meant to but you do
oh but you do
Still I need your sway, because you always pay for it
And I, and I need your soul because you're always soulful
And I and I need your heart, because you're always in the right places
And take whatever you have to take, you know I love you
come however you have to come, and get it out and get it out
Take it out on me, take it out on me
I'll give it you all, I give it you all,i give it
Stevie Wonder sings "we all know that people are the same wherever you go, there is good and bad in everyone"
So fascinating.
Have to eat now.
The key of journalism and theatre is, according to me, people and observations and stories. I think the two subjects are very similiar.
Stories. And more stories. Try to get into another world and decribe it, try to understand the most confusing and complex phenomenas.
There is seldom no point in judgeing, there is no good and no bad guy.
Something touches you, something has to be told. We all carry them. Sometimes they can be heavy, sometimes they can make you believe you can fly, sometimes they hurt you, sometimes they strengthen you, sometimes you learn, sometimes you don't know why, sometimes it's strucks you.... Well, all I feel and know is that it, in one or another way, it has to be told. Otherwise I will explode.
This song by The kooks explains it;
Say whatever you have to say, I'll stand by you.
Do whatever you have to do, to get it out and not become a reaction memory
To hurt the ones you love you know you never meant to but you do
Be whoever you have to be, I won't judge you
Sing whatever you have to sing to get it out and not become a recluse about you, how to come out
I know you never meant to but you do
oh but you do
Still I need your sway, because you always pay for it
And I, and I need your soul because you're always soulful
And I and I need your heart, because you're always in the right places
And take whatever you have to take, you know I love you
come however you have to come, and get it out and get it out
Take it out on me, take it out on me
I'll give it you all, I give it you all,i give it
Stevie Wonder sings "we all know that people are the same wherever you go, there is good and bad in everyone"
So fascinating.
Have to eat now.
HAAAAMBURGARE!!!
Idag gjorde jag den mest sæmsta gestaltningen av en afrikansk tjej med stort afro.
Vi skulle studera mænniskor på tågstationen. Hon åt hamburgare, var någon slags sækerthetsvakt. Hon hade bråttom men gick nochalant och var sådær sjukt avslappnad.
Min gestaltning slutade med att jag bara kækade hamburgare konstant. Med øppen mun. Vad jag æn gjorde kækade jag hamburgare.
Måste nog utveckla min gestaltning dær kænner jag.
Vi skulle studera mænniskor på tågstationen. Hon åt hamburgare, var någon slags sækerthetsvakt. Hon hade bråttom men gick nochalant och var sådær sjukt avslappnad.
Min gestaltning slutade med att jag bara kækade hamburgare konstant. Med øppen mun. Vad jag æn gjorde kækade jag hamburgare.
Måste nog utveckla min gestaltning dær kænner jag.
Alien
Hmmm... vad ska jag bidra med till værlden idag?
Berætta om något som hænt?
Om mina tankar om værlden och livet, himmel och jord?
Jag skulle kunna berætta vad som hænde i helgen. Sofia, min gamla klasskamrat från gymnasiet och kollega i somras var på besøk med hennes arkitekturklass. Mycket trevligt. Hon sov hos mig och fick vara med på en skolmiddag hær på Borup och næsta dag hængde jag med Sofia och hennes vænner från Umeå univeristet. Fin kvæll, mysiga mænniskor. Och jag fick prata svenska. Ren svenska. Jag behøvde inte kænna mig som en alien. Inte før att jag gør det så ofta, bara lite.
Berætta om något som hænt?
Om mina tankar om værlden och livet, himmel och jord?
Jag skulle kunna berætta vad som hænde i helgen. Sofia, min gamla klasskamrat från gymnasiet och kollega i somras var på besøk med hennes arkitekturklass. Mycket trevligt. Hon sov hos mig och fick vara med på en skolmiddag hær på Borup och næsta dag hængde jag med Sofia och hennes vænner från Umeå univeristet. Fin kvæll, mysiga mænniskor. Och jag fick prata svenska. Ren svenska. Jag behøvde inte kænna mig som en alien. Inte før att jag gør det så ofta, bara lite.
Älskade vän
Älskade vän,
Det är inte lätt.
Det är en stor värld.
Det är inte alltid som det verkar vara.
Faktum är att det sällan är det som verkar vara.
Människor kan säga så konstiga saker och bete sig så märkligt.
Men det är inte att undra på när man tänker på hur lätt det är att känna sig vilsen.
Du behöver inte lyssna på dem om du inte vill.
Vart jag än går så är människor likadana överallt. Det finns gott och ont i alla, alla har sin historia. Alla har beskymmer, drömmar, brister, rädslor, minnen.
Och herregud vad vi pressar oss själva. Till det yttersta.
Alla har vi vårt.
Jag pratade med en tjej häromdagen som helt plötsligt bara öppnade munnen och berättade om hennes mörkaste tankar. Hennes förhållande till pengar är skrämmande. Hon skulle kunna göra allt för pengar, och jag ser att det har knäckt henne. Pengar. Hallå. Snälla, snälla, snälla, låt det inte betyda så mycket. Det har gått för långt.
Det är inte lätt.
Det är en stor värld.
Det är inte alltid som det verkar vara.
Faktum är att det sällan är det som verkar vara.
Människor kan säga så konstiga saker och bete sig så märkligt.
Men det är inte att undra på när man tänker på hur lätt det är att känna sig vilsen.
Du behöver inte lyssna på dem om du inte vill.
Vart jag än går så är människor likadana överallt. Det finns gott och ont i alla, alla har sin historia. Alla har beskymmer, drömmar, brister, rädslor, minnen.
Och herregud vad vi pressar oss själva. Till det yttersta.
Alla har vi vårt.
Jag pratade med en tjej häromdagen som helt plötsligt bara öppnade munnen och berättade om hennes mörkaste tankar. Hennes förhållande till pengar är skrämmande. Hon skulle kunna göra allt för pengar, och jag ser att det har knäckt henne. Pengar. Hallå. Snälla, snälla, snälla, låt det inte betyda så mycket. Det har gått för långt.
Jag tror....
Jag svarar "Jag tror det" på vældigt många spørsmål (frågor).
Jag ønskar jag kunde svara "Jag vet..." lite oftare.
Men jag vill ju inte ljuga. Det ær ett av mina størsta mål. Jag drar vældigt gærna till med vita løgner ibland, helt obetydliga. Typ som "vart ska du Hanna?" "Jag ska bara ta en promenad". Nær jag egentligen ska ta ut pengar. Vad ær meningen med det? Varfør inte sæga som det ær?
Mærkerligt. Mærkeligt.
Jag ønskar jag kunde svara "Jag vet..." lite oftare.
Men jag vill ju inte ljuga. Det ær ett av mina størsta mål. Jag drar vældigt gærna till med vita løgner ibland, helt obetydliga. Typ som "vart ska du Hanna?" "Jag ska bara ta en promenad". Nær jag egentligen ska ta ut pengar. Vad ær meningen med det? Varfør inte sæga som det ær?
Mærkerligt. Mærkeligt.
People people people
My flatmate looks and acts very similar to the character Anne Hathaway plays in the film Love and other drugs.
And we got a new student today at Borups Højskole. She's danish and her name was..Mari I think. She reminded me so much of Helena Christensen. I was so impressed by her acting today, very believeble. I think theatre is best when there is no need to exaggerate, it's enough to just let it come and not push it too much.
And we got a new student today at Borups Højskole. She's danish and her name was..Mari I think. She reminded me so much of Helena Christensen. I was so impressed by her acting today, very believeble. I think theatre is best when there is no need to exaggerate, it's enough to just let it come and not push it too much.
LANGUAGE BARRIERS
Langugage barriers, welcome to my daily life.
Today I had drama class. I played a secretary and the dane played the cheating husband.
Jag - Jag ær singel.
Han - Oja, du sjunger?
Jag - Nej, jag sa att jag ær singel. Men jag gillar att sjunga också, på tal om att sjunga.
For real. A conversation between a dane and a swede is apparently doomed to fail.
An christian act
Idag så var jag inne på ett apotek i Köpenhamn med Helle. En kompis från Höjskolen som jag går på. Borup heter den. Borups skandinaviske Höjskole, halva klassen danskar, halva klassen norrmän. Och jag då, svenskan, och en annan svensk. Jag läser mina favorit farvorit favoriiiiit ämnen: Teater och Dans på måndagar och tisdagar. Journalisitk på onsdagar. Politik på torsdagar och sist men inte minst Målning på fredagar.
Ja, jag är väldigt lycklig för att jag får chansen att gå på en sån här härlig skola.
Jag var överlycklig i fredags då vår målningsgrupp fick gå runt en hel dag på Statens museum och analysera nordisk konst sen 1700-talet och framåt. Det är så fruktansvärt intressant. Jag satt helt trollbunden och lyssnade på när lärare och studenter diskuterade färg och penseldrag och innebörd och bakgrund.
Men vägen hit har inte varit så lätt som den kanske sett ut. En förvirrad och extermt utmattad, sliten och nött Hanna har tagit sig fram i världen. Historien är lång, men för att göra den lite kortare så har jag kastat mig själv in i olika världar. Alla intryck och anpassningar har gjort slut på mig. Jag har inte känt igen mig själv.
Det enda som inte fick mig att bryta ihop helt och hållet och gömma mig under täcket dag och natt var att jag vet hur det faktiskt är. Det kommer inte bli lättare. Vad jag än gör så kommer det vara något nytt och påfrestande. För när någonting slutar så blir det, vad man än väljer, något helt nytt. Nya platser, nya regler, nya människor, nya bostadsansökningar, nya lån, studier, jobb, nya gator, nya spel och det värsta av allt, nya vänner som från och med den stunden vi blir vänner alltid kommer finnas i mig och som jag alltid kommer sakna. Aldrig tillåts man känna känslan av att det faktiskt är rätt bra att leva och att allt är rätt okej "nej nej, jag måste snegla på klockan, måste hinna, måste springa, måste...måste.....måste..." Jag vet inte ens vad jag jagar.
Just nu spelades en låt av Brandi Carlile i mitt huvud, Canonball:
....There is a man all alone, telling me his friends are gone, that they died and flown away. So I told him he was wrong, that your friends are never gone, if you look to the sky and pray....
NÅGOT VÄLDIGT KUL SOM HÄNT:
Jag måste berätta något som får mig att hoppas igen, sedan jag kommit till Köpenhamn så har jag träffat mina mycket kära vänner från resan Israel i höstas,
Pablo från mexico träffade jag under min första vecka här (vi festade och pratade om allt hela natten till kl 4 på morgonen)
Sen för några dagar sen stötte jag på Emilie från Köpenhamn när jag skulle till skolan (helt otroligt att se hennes vanliga liv, där hon hoppas på en buss i Nörrebro, istället för att sitta och äta i dinninghall i Baram....)
Nu i helgen så var Anna från Österrike, Julia från Amsterdam och Klara från Helsingborg på besök i Köpenhamn. Vi åt middag, alla vi och Rebecca som är köpenhamnare, helt otroligt. Vi packade inte äpplen, utan vi satt på en restaurang tillsammanse i Danmark. Helt otroligt, var tvungen att nypa mig själv.
Kvällen slutade med att alla tre tjejer som var på besök här förfestade hos mig (jag var jätteorolig för vad mina flatmates skulle säga, det var liksom min första helg och jag tar med mig tre vänner och dricker öl och sjunger till israeliska sånger på mitt rum... )
Men tur för mig att italienaren Giovanni och danskan Elisabeth är extremt laidback och bara tyckte det var kul.
Eftersom att jag är helt ny själv här, jag har bara bott här i några få dagar , så visste jag inte vart vi kunde gå ut. Eliz tipsade om en klubb som hette DRÖNE, som låg två minuter bort. Rökigt, crowded. Men indie och väldigt häftigt och skönt ställe, jag har aldrig upplevt något liknande i Skandinavien.
Sen åt vi världens godaste kebabrulle (nybakat bröd). Efter det sov vi alla fyra, inte så bra, i min säng, trots att den är stor så är det inte såå stor.
Nästa dag bestämde jag mig för att hänga med resten av gänget till Helsingborg. Väl i Helsingborg hade vi inte så mycket tid, vi åt mcdonalds i bilen påvæg mot köpcentret där jag köpte en massa kläder. Det är första gången på ungefär två år som jag köpte kläder. Jag skojar inte.
Min plan var att åka tillbaka till Köpenhamn samma dag, dålig plan, för jag var lika trött som en zengångare som inte fått sova på tre år. Så jag blev kvar, vi åt africana-pizza och såg på "LOVE AND OTHER DRUGS" och en skräckfilm.
Nästa morgonen skulle Anna till Kastrup, för att ta flyget hem. Klara skjutsade oss kl 7, tidigt på morgonen. Jag och Anna satt på färjan från Helsingborg till Helsingör och pratade om minnen, Israel, människor och skvaller från förr och nu.
Så hær ser ingången till min skola ut BTW:
För att gå tillbaka till det jag började på, på den första raden av det här blogginlägget.... Jag och Helle var på apoteket idag. Jag skulle inte ha något men tog en kö-lapp, i fall om att. Sen när det närmaste sig min tur så bestämde jag mig för att ge bort min kö-lapp till en gammal gubbe.
"Er det riktig?" Frågade han mig.
"Ja visst, ta den" Sa jag.
Jag gick ut ur det jobbiga apoteket där man fick andnöd med en massa andra människor och stod istället utanför och väntade. När gubben gick ut så frågade han mig om han fick ge mig 20 kronor för att jag varit så snäll mot honom.
"Nej, nej, det ska du inte" sa jag.
Han fortsatte gå bort mot gatan.
Efter fem minuter så ser jag gubben komma tillbaka, gående mot mig.
"Are you a christian?" (Han hade förstått att jag inte pratade danska)
"Good question" sa jag "I believe in God. But I don't know if I would call myself a particularly chirstian person."
"You act like one. What you did for we was a very kind chirsitan act. God bless you."
"Thankyou, god bless you too."
Jag och Maria besøkte føresten Københavns Domkirke i Søndags kvæll, efter att vi sett på en førvånadsvært bra film som heter "Midnight in Paris" av Woody Allan. Det var inte sista gången jag gick till den kyrkan.
PÅ MIN SKOLA så har jag gjort en undermedveten analys. Det finns en grupp som är typiska Köpenhamnare. Väldigt snygga, unika, speciella, starka, stilfull designade, lyckade och snälla...MEN typiska storstadsbor. De har redan sitt liv här, sina vänner, sin familj. Lite svåra att komma nära. Eller så har vi bara olika sätt att vara, vilket skapar en liten barriär. Språket skapar också en liten barriär, för de snackar så fort och med slag.
Sen har vi de unga, rika, party- norrmännen som precis kommit ut från gymnasiet. Söta och glada många av dom, med de har en stänk av naivitet och bortskämdhet. Oljan kan man inte bygga en stabil självkänsla på. (he he he, vad jag kan vara vitsig ibland :P)
Kategori nr 3 består av danskar från andra ställen än Köpenhamn. De är nya men ändå inte.
Kategori nr 4 består väl egentligen av mig. Svenska Hanna. Och kanske svenska Gabriel. Och engelskmannen Tim. Jag visste inte vad jag skulle tycka om min kategori innan, men nu tror jag att jag inte har något emot den. Den är rätt bra :)
Min skola accepterar bara studenter med skandinaviskt ursprung, jag har inte tänkt på det på det sättet, jag vet inte om det skulle kunna finnas ett sånt krav i Sverige. Sverige ær så oroliga før att verka rasistiska. Ingen annan är i alla fall från någonannastans. Förutom Tim då, som är halv dansk halv engelsk.
Skandinavien är intressant. Danskar, svenskar och norrmän, islänningar och finnar. Vi är så nära men ändå inte. Jag vet inte hur många samtal jag har haft om de skandinaviska språken eller om olikheterna mellan nationaliteter. Jag undrar när det ämnet kommer bli helt uttjatat.
Nu bor jag føresten på Julius Blom Gade i Nørrebro, København. Så hær ser min dørr ut:
Ja, jag är väldigt lycklig för att jag får chansen att gå på en sån här härlig skola.
Jag var överlycklig i fredags då vår målningsgrupp fick gå runt en hel dag på Statens museum och analysera nordisk konst sen 1700-talet och framåt. Det är så fruktansvärt intressant. Jag satt helt trollbunden och lyssnade på när lärare och studenter diskuterade färg och penseldrag och innebörd och bakgrund.
Men vägen hit har inte varit så lätt som den kanske sett ut. En förvirrad och extermt utmattad, sliten och nött Hanna har tagit sig fram i världen. Historien är lång, men för att göra den lite kortare så har jag kastat mig själv in i olika världar. Alla intryck och anpassningar har gjort slut på mig. Jag har inte känt igen mig själv.
Det enda som inte fick mig att bryta ihop helt och hållet och gömma mig under täcket dag och natt var att jag vet hur det faktiskt är. Det kommer inte bli lättare. Vad jag än gör så kommer det vara något nytt och påfrestande. För när någonting slutar så blir det, vad man än väljer, något helt nytt. Nya platser, nya regler, nya människor, nya bostadsansökningar, nya lån, studier, jobb, nya gator, nya spel och det värsta av allt, nya vänner som från och med den stunden vi blir vänner alltid kommer finnas i mig och som jag alltid kommer sakna. Aldrig tillåts man känna känslan av att det faktiskt är rätt bra att leva och att allt är rätt okej "nej nej, jag måste snegla på klockan, måste hinna, måste springa, måste...måste.....måste..." Jag vet inte ens vad jag jagar.
Just nu spelades en låt av Brandi Carlile i mitt huvud, Canonball:
....There is a man all alone, telling me his friends are gone, that they died and flown away. So I told him he was wrong, that your friends are never gone, if you look to the sky and pray....
NÅGOT VÄLDIGT KUL SOM HÄNT:
Jag måste berätta något som får mig att hoppas igen, sedan jag kommit till Köpenhamn så har jag träffat mina mycket kära vänner från resan Israel i höstas,
Pablo från mexico träffade jag under min första vecka här (vi festade och pratade om allt hela natten till kl 4 på morgonen)
Sen för några dagar sen stötte jag på Emilie från Köpenhamn när jag skulle till skolan (helt otroligt att se hennes vanliga liv, där hon hoppas på en buss i Nörrebro, istället för att sitta och äta i dinninghall i Baram....)
Nu i helgen så var Anna från Österrike, Julia från Amsterdam och Klara från Helsingborg på besök i Köpenhamn. Vi åt middag, alla vi och Rebecca som är köpenhamnare, helt otroligt. Vi packade inte äpplen, utan vi satt på en restaurang tillsammanse i Danmark. Helt otroligt, var tvungen att nypa mig själv.
Kvällen slutade med att alla tre tjejer som var på besök här förfestade hos mig (jag var jätteorolig för vad mina flatmates skulle säga, det var liksom min första helg och jag tar med mig tre vänner och dricker öl och sjunger till israeliska sånger på mitt rum... )
Men tur för mig att italienaren Giovanni och danskan Elisabeth är extremt laidback och bara tyckte det var kul.
Eftersom att jag är helt ny själv här, jag har bara bott här i några få dagar , så visste jag inte vart vi kunde gå ut. Eliz tipsade om en klubb som hette DRÖNE, som låg två minuter bort. Rökigt, crowded. Men indie och väldigt häftigt och skönt ställe, jag har aldrig upplevt något liknande i Skandinavien.
Sen åt vi världens godaste kebabrulle (nybakat bröd). Efter det sov vi alla fyra, inte så bra, i min säng, trots att den är stor så är det inte såå stor.
Nästa dag bestämde jag mig för att hänga med resten av gänget till Helsingborg. Väl i Helsingborg hade vi inte så mycket tid, vi åt mcdonalds i bilen påvæg mot köpcentret där jag köpte en massa kläder. Det är första gången på ungefär två år som jag köpte kläder. Jag skojar inte.
Min plan var att åka tillbaka till Köpenhamn samma dag, dålig plan, för jag var lika trött som en zengångare som inte fått sova på tre år. Så jag blev kvar, vi åt africana-pizza och såg på "LOVE AND OTHER DRUGS" och en skräckfilm.
Nästa morgonen skulle Anna till Kastrup, för att ta flyget hem. Klara skjutsade oss kl 7, tidigt på morgonen. Jag och Anna satt på färjan från Helsingborg till Helsingör och pratade om minnen, Israel, människor och skvaller från förr och nu.
Så hær ser ingången till min skola ut BTW:
För att gå tillbaka till det jag började på, på den första raden av det här blogginlägget.... Jag och Helle var på apoteket idag. Jag skulle inte ha något men tog en kö-lapp, i fall om att. Sen när det närmaste sig min tur så bestämde jag mig för att ge bort min kö-lapp till en gammal gubbe.
"Er det riktig?" Frågade han mig.
"Ja visst, ta den" Sa jag.
Jag gick ut ur det jobbiga apoteket där man fick andnöd med en massa andra människor och stod istället utanför och väntade. När gubben gick ut så frågade han mig om han fick ge mig 20 kronor för att jag varit så snäll mot honom.
"Nej, nej, det ska du inte" sa jag.
Han fortsatte gå bort mot gatan.
Efter fem minuter så ser jag gubben komma tillbaka, gående mot mig.
"Are you a christian?" (Han hade förstått att jag inte pratade danska)
"Good question" sa jag "I believe in God. But I don't know if I would call myself a particularly chirstian person."
"You act like one. What you did for we was a very kind chirsitan act. God bless you."
"Thankyou, god bless you too."
Jag och Maria besøkte føresten Københavns Domkirke i Søndags kvæll, efter att vi sett på en førvånadsvært bra film som heter "Midnight in Paris" av Woody Allan. Det var inte sista gången jag gick till den kyrkan.
PÅ MIN SKOLA så har jag gjort en undermedveten analys. Det finns en grupp som är typiska Köpenhamnare. Väldigt snygga, unika, speciella, starka, stilfull designade, lyckade och snälla...MEN typiska storstadsbor. De har redan sitt liv här, sina vänner, sin familj. Lite svåra att komma nära. Eller så har vi bara olika sätt att vara, vilket skapar en liten barriär. Språket skapar också en liten barriär, för de snackar så fort och med slag.
Sen har vi de unga, rika, party- norrmännen som precis kommit ut från gymnasiet. Söta och glada många av dom, med de har en stänk av naivitet och bortskämdhet. Oljan kan man inte bygga en stabil självkänsla på. (he he he, vad jag kan vara vitsig ibland :P)
Kategori nr 3 består av danskar från andra ställen än Köpenhamn. De är nya men ändå inte.
Kategori nr 4 består väl egentligen av mig. Svenska Hanna. Och kanske svenska Gabriel. Och engelskmannen Tim. Jag visste inte vad jag skulle tycka om min kategori innan, men nu tror jag att jag inte har något emot den. Den är rätt bra :)
Min skola accepterar bara studenter med skandinaviskt ursprung, jag har inte tänkt på det på det sättet, jag vet inte om det skulle kunna finnas ett sånt krav i Sverige. Sverige ær så oroliga før att verka rasistiska. Ingen annan är i alla fall från någonannastans. Förutom Tim då, som är halv dansk halv engelsk.
Skandinavien är intressant. Danskar, svenskar och norrmän, islänningar och finnar. Vi är så nära men ändå inte. Jag vet inte hur många samtal jag har haft om de skandinaviska språken eller om olikheterna mellan nationaliteter. Jag undrar när det ämnet kommer bli helt uttjatat.
Nu bor jag føresten på Julius Blom Gade i Nørrebro, København. Så hær ser min dørr ut:
Hej
Kæraste blogg,
Jag har saknat dig.
Det har varit så mycket nu de senaste veckorna så jag har blivit helt førvirrad, så førvirrad att jag fått koncentrera mig på att gå upp på morgonen och æta tre gånger om dagen.
Intryck intryck intryck intryck. Nytt nytt nytt nytt. Det har varit påfrestande.
Location: Borups højskole, Copenhagen
Studies: Politics, Journalism, Painting, Dance, Theatre
Adress: Mysundegade, c/o Cecilie and James
Nu måste jag gå, vi ska høra på en filosof som ska prata om KÆRLEK.
Efter det ska jag ta min cykel och åka till min blivande adress..
Jag har saknat dig.
Det har varit så mycket nu de senaste veckorna så jag har blivit helt førvirrad, så førvirrad att jag fått koncentrera mig på att gå upp på morgonen och æta tre gånger om dagen.
Intryck intryck intryck intryck. Nytt nytt nytt nytt. Det har varit påfrestande.
Location: Borups højskole, Copenhagen
Studies: Politics, Journalism, Painting, Dance, Theatre
Adress: Mysundegade, c/o Cecilie and James
Nu måste jag gå, vi ska høra på en filosof som ska prata om KÆRLEK.
Efter det ska jag ta min cykel och åka till min blivande adress..
