Home sweet home
Det ar helt insanely stor skillnad pa Kungshamn och pa Baram. Mitt liv i Kungshamn i sommar och mitt liv har nu i Baram denna host ar ungefar som att jamfora ett liv pa mars som utomjording och ett liv som giraff i Afrika. Dalig liknelse men ni forstar. Obeskrivligt stor skillnad. Har ar det oppet och arligt och man far vara som man vill och folk ar valdigt speciella. Dar var stilen stel, kall och snobbig. Jag trivs sa mycket mer har pa nastan alla satt.
Jag kom pa att jag brukar gora valdigt olika otippade saker. I slutet av trean var jag i kontrasternas land Indien i tre veckor och gjorde mitt projektarbete dar. Pa hosten som kom sa flyttade jag till svenska fjallen, langt uppe i kalla Norrland. Sen testade jag pa au pair i USA i storstaden Balitmore, inte sa lange men anda. Och se blev det sommarjobb pa Sveriges vastkust och sen blev det kibbutz i norra Israel av alla stallen.
Jag later ju helt galen. Men jag alskar att upptacka saker. Men ibland kan jag sakna att bara ta det lugnt och vara hemma...vart nu det ar?
Dar jag trivs ar hemma, dar jag har mina nara och kara, min familj och mina vanner. Men alla ar ju pa olika stallen jamt?
Det ska bli sa spannande och roligt att resa nasta helg. Nu vantar fem jobbdagar...men sen sa blir det Akko eller Tel aviv nasta helg. Och veckan darpa sa blir det en volontar-resa till Jersusalem, Doda havet och nagot stalle i oknen som jag inte kommer ihag namnet pa... Sa kul :D
Jag kom pa att jag brukar gora valdigt olika otippade saker. I slutet av trean var jag i kontrasternas land Indien i tre veckor och gjorde mitt projektarbete dar. Pa hosten som kom sa flyttade jag till svenska fjallen, langt uppe i kalla Norrland. Sen testade jag pa au pair i USA i storstaden Balitmore, inte sa lange men anda. Och se blev det sommarjobb pa Sveriges vastkust och sen blev det kibbutz i norra Israel av alla stallen.
Jag later ju helt galen. Men jag alskar att upptacka saker. Men ibland kan jag sakna att bara ta det lugnt och vara hemma...vart nu det ar?
Dar jag trivs ar hemma, dar jag har mina nara och kara, min familj och mina vanner. Men alla ar ju pa olika stallen jamt?
Det ska bli sa spannande och roligt att resa nasta helg. Nu vantar fem jobbdagar...men sen sa blir det Akko eller Tel aviv nasta helg. Och veckan darpa sa blir det en volontar-resa till Jersusalem, Doda havet och nagot stalle i oknen som jag inte kommer ihag namnet pa... Sa kul :D
Some photos....
Konstgalleri-kvarteret i Zefat
Jag i Majs och mitt rum
Resebroshyr om Zefat av Hanna
Den lilla staden Zefat ar inte pa riktigt kanns det som. Jag var dar idag, det ar den narmaste staden fran Baram. Ida sa att det var den andra mest religosa staden i Israel och att vi skulle tanka pa att inte vara for lattkladda. Jag och Maja akte namligen dit i morse for att vi har en day off, det var manga som skulle aka over till Tel aviv och nagra som skulle aka till Akko... Tva tjejer, en fran New york och en fran Skane, kommer inte tillbaka till Kibbutzen efter Tel aviv, kanns lite konstigt. Men det ar ett sant stalle dar folk stannar ett tag och aker vidare.
Zefat ar en valdigt fridfull och lugn liten stad, men anda valdigt levande. Dar finns det bokhandlar som paminner om den som Belle gar till i Skonheten och Odjuret, ni vet, med bocker anda till taket. De religosa mannen gar man med hoga hattar, svarta kavajer och korkskruvslockar och gar med bocker under armarna eller pratar pa hebreiska eller amerikanska, sma skolbarn gar runt med skolvaskor och religosa kvinnor gar med langa kjolar och knappta blusar. Sen finns det lite hippi-liknande manniskor ocksa, forutom dom "vanligt" kladda som inte ar jatte religosa. Det ar en valdigt vacker stad med grander och ljusa kullerstenar och en egen del med massor av spannande konstgallerior. Jag vill extrajobba pa en kontgalleria/caf'e nagon gang. Vi kopte sma olika brod-kakor pa ett bageri som var sinnessjukt goda. Jag och Maja ar kanda for att spendera alla vara pengar pa MAT och DRYCK. Av alla saker man kan spendera pengar pa.....Vi ar mat-oholic, en annan form av shopoholic (men vadda? Ata bor man annars dor man). Dessutom hade vi ju inte hunnit ata frukost pa kibbutzen. Vi ville kopa en gitarr i Zefat, men han som jobbade pa apoteket sa att han inte trodde att det fanns i Zefat, utan vi skulle i sa fall aka till en lite storre stad eller Genesarets berget (eller nagot liknande) dar det tydligen fanns en stor musikaffar.
Ikvall ar det pubnight och.....Haloween-tema! Woohoo! Jag vet inte vad jag ska kla ut mig till med det far val bli vampyr eller "laskig manniska med stora morka ringar under ogonen och lite blod pa kinden" eller om jag hittar ett lakan sa kan jag latt forvandla mig till ett spoke. Kanske!?
Jag ska lana Majas kamera sen, och lagga upp lite bilder fran dagen :) Hon sover och det borde jag ocksa gora nu...
Zefat ar en valdigt fridfull och lugn liten stad, men anda valdigt levande. Dar finns det bokhandlar som paminner om den som Belle gar till i Skonheten och Odjuret, ni vet, med bocker anda till taket. De religosa mannen gar man med hoga hattar, svarta kavajer och korkskruvslockar och gar med bocker under armarna eller pratar pa hebreiska eller amerikanska, sma skolbarn gar runt med skolvaskor och religosa kvinnor gar med langa kjolar och knappta blusar. Sen finns det lite hippi-liknande manniskor ocksa, forutom dom "vanligt" kladda som inte ar jatte religosa. Det ar en valdigt vacker stad med grander och ljusa kullerstenar och en egen del med massor av spannande konstgallerior. Jag vill extrajobba pa en kontgalleria/caf'e nagon gang. Vi kopte sma olika brod-kakor pa ett bageri som var sinnessjukt goda. Jag och Maja ar kanda for att spendera alla vara pengar pa MAT och DRYCK. Av alla saker man kan spendera pengar pa.....Vi ar mat-oholic, en annan form av shopoholic (men vadda? Ata bor man annars dor man). Dessutom hade vi ju inte hunnit ata frukost pa kibbutzen. Vi ville kopa en gitarr i Zefat, men han som jobbade pa apoteket sa att han inte trodde att det fanns i Zefat, utan vi skulle i sa fall aka till en lite storre stad eller Genesarets berget (eller nagot liknande) dar det tydligen fanns en stor musikaffar.
Ikvall ar det pubnight och.....Haloween-tema! Woohoo! Jag vet inte vad jag ska kla ut mig till med det far val bli vampyr eller "laskig manniska med stora morka ringar under ogonen och lite blod pa kinden" eller om jag hittar ett lakan sa kan jag latt forvandla mig till ett spoke. Kanske!?
Jag ska lana Majas kamera sen, och lagga upp lite bilder fran dagen :) Hon sover och det borde jag ocksa gora nu...
Are you a Kiwi?
Tycker du om kiwi? Det gjorde jag ocksa. Men inte idag efter att ha sett en miljarders kiwis rulla fram pa ett rullband i 8 timmar. Yes. Tack kiwis, det ar ni som har gjort att jag har ont i nacken. Kiwis kallas nya zeelandare for ibland. Pa tal om nya Zeeland sa vill jag aka dit nagon gang. Det verkar vara ett underbart land. Colombia ocksa efter vad jag har hort fran en som kommer darifran.
Om det inte va for dom trevliga manniskorna som star och gor samma sak sa hade fruitpacking varit doden.
Min van som ar korean sa "This makes anyone crazy"
Tack och lov att dom 8 timmarna tog slut.
Jag och Rebecca kom fram till att nar nagot ar sjukt enkelt och logiskt, sa ar det sa skrattretande att det anda alltid blir nagot fel.
Rullband ar laskiga. Dom gar och gar och gar i samma takt, utan att ta hansyn till nagonting.
Ok, nar jag stod dar idag sa tankte ju ut massa smarta saker jag kunde skriva har medan jag lyssnade pa Majas latar... Men nu ar jag sa trott sa jag ska nog vila ett tag. Skriver mer senare :)
Forgive but never forget.
Jag och Maja kande bara att vi var tvungna att blogga efter den har udda middagen vi precis varit pa. Jag, Maja, Sabi, Re och Hen satt i Dinninghall och en man kom forbi och ville veta vart vi kom ifran. Allt borajde valdigt fridfullt, och mannen och Re pratade hollandska med varandra....tills dom borjade diskutera Hollands granne Tyskland. Re berattade att hon kande manga snalla, tyska vanner och att hon inte tyckte att man kunde domma dagens unga tyskar for forintelsen som deras forfader stod for under andra varldskriget. Mannen tyckte att vissa saker kan man bara inte glomma eller forlata, Re tyckte att man aldrig kunde glomma nagot men att man inte kan skylla pa oskyldiga manniskor som inte har med saken att gora..... Det blev valdigt spant och kansligt saklart.
Men mitt i allt sa sager Sabi, som bara hunnit uppfatta att dom pratar om Tyskland och diskuterar om Tyskland ar bra eller daligt, att hennes pappa ar halvtysk och att Tyskland i alla fall ar bast pa fotboll, det kan ingen ta ifran dom sager hon lite skamtsamt och tillagger "Go Germany!"
Herregud. Det blev bara for mycket. Sa opassande. Sa hemskt. Sa komiskt. Pa samma gang.
Hen, som ar jude sjalv, sa: "You did that really good Sabi" och slutade aldrig skratta. "You actually did" tillaggde jag.
Maja & Hanna
Men mitt i allt sa sager Sabi, som bara hunnit uppfatta att dom pratar om Tyskland och diskuterar om Tyskland ar bra eller daligt, att hennes pappa ar halvtysk och att Tyskland i alla fall ar bast pa fotboll, det kan ingen ta ifran dom sager hon lite skamtsamt och tillagger "Go Germany!"
Herregud. Det blev bara for mycket. Sa opassande. Sa hemskt. Sa komiskt. Pa samma gang.
Hen, som ar jude sjalv, sa: "You did that really good Sabi" och slutade aldrig skratta. "You actually did" tillaggde jag.
Maja & Hanna
Ja ma hon leva!!
Hi dear blog!
Today it's been a long day and I've been, time to time, annoyed.
But when I can't be an angel all day long I'm lucky to have other angels around. Shines up my day with smiles.
Work, eat, sleep. That's what my days look like.
But I've been thinking about this "strict" lifestyle, when everything is planned from the beginning. I think routins make people more peaceful in one way. You just do what you have to do and not really asking why. There's so many choices these day, you can do whatever you want, it's what we've been told since forever. That made us open, but confused and stressed. Choices like, what and when you're going to eat, when you will get up in the morning and what you're going to do, is already done. Less choices, less panic.
More routins would'nt hurt in my life I belive. With that being said, I still think your freedom as a free human being is Worth The Price you have to pay.
But this kibbutz is voluntary. You can go whenever you want and you stay whenever you want as long as you following the rules. And I've chosen to live in this kibbutz for two months.
Tonight one of the south africans are going home because she had a epilepsy-attack last friday. That's sad beacuse she seen to has the most lovely lifestyle ever and give this place good energy.
Ok, nu skriver jag pa svenska igen. Maja blev 21 igar!! Grattis grattis grattis Maja! Jag sa "Du far valja vilken plats du vill i Dinninghall, det ar min present till dig" nar vi var pa lunch, hon tyckte att det var for lite av nagon anledning. Sa jag skrev nagra fina rader som vi nu har pa var vagg och ska ikvall bjuda pa en fodelsedagsdrink :D Hon fick lyssna till bade den svenska, engelska och danska fodelsedagssangen. Den danska var roligast for Ida berattade att om man var fodelsedagsbarn sa kunde man valja vilket instrument man ville att dom skulle harma....as kul om man valjer typ klarinett eller nagot helt omojligt instrument som oboe..... Hahahaha! :D
I've advanced to The pear business
Idag sorterade jag forsta-klass paron, andra-klass paron och valdigt sma paron. Fran klockan 06.30 till 16.00 med tre raster, frukost, kaffe och lunch. Efter lunchen stod jag bredvid Rebecka, en super sot dansk tjej som berattade lite inside-tips om stallet, och vi pratade om landet Israel och volontarerna och Skandinavien och hastar och vara kara och nara hemma.. Mycket trevligt :) Hon hade suttit i common room i en fatolj och gratit for sig sjalv forsta dagen hon kom hit helt sjalv. Jag kanner igen mig sa val, det kan verkligen vara skrammande att komma till ett helt nytt stalle, speciellt nar man ar ensam. Men nar det ar over, sa kan man antligen uppleva nagot som man alltid bar med sig sen.
Jag alskar att kolla pa allas ansikten nar man star dar i fabriken. Speciellt Henrys ansikte. Han visar verkligen vad han kanner inom sig. Nar ledaren sager "Time for work" sa kollar han i kors med ogonen och ser ut som att det inte finns nagot mer meningslost och fullstandigt dodens trakigt som att sortera javla paron. Idag fick jag ett paron med en mobil fasttejpad pa.... och ibland far jag ett paron dar nagon malat ogon, nasa, mun. Fullt av overasskningar. Nar jag och Maja stod bredvid varandra sa borjade vi "skoj-braka" nar vi vantade pa paronen. "Are you fighting?" fragade kibbutzledaren? "No, no, no, just for fun" sa jag. "I know it's just for fun, it's okey" sa han. Haha.
Nu kanske det later som att jag hatar mitt jobb har. Det ar inte det mest stimulerande jobbet jag har haft. Men absolut inte det varsta och jag kan absolut sta ut med det. Det ar riktigt kul om man har mojlighet att sta och prata med nagon samtidigt. Och det ar ju inte for att paketera applen som jag bestamde mig for att komma hit, utan for att uppleva nagot helt nytt och se en annan kultur.
NOG pratat om jobb for god's sake. Igar hade dom "den som kan dricka tre liter mjolk snabbast-tavling" Real entertainment. Jag hann se tva spy innan jag hittade pa nagot annat att gora :P
Herregud. Jag ar i Israel. Hur coolt ar inte det. Det ar sa haftigt. :) Tack till mig sjalv som tog det beslutet att aka hit.
Hmm....jag funderar pa vad jag inte har berattat om an..... Jag har berattat om jobbet, om volontarhuset (dar alla volontarer bor. Jag berattade for Andre idag och jag inte hade nagon snuva langre sen jag stadat vart rum, han hade ocksa snuva och funderade pa om det hade nagot att gora med att han sovit i damm....) om pub-kvallen har jag redan berattat om... Jag har inte berattat om Dinning Hall och Members club. Dinninghall ar uppdelade i tva olika delar, dar ater man frukost, lunch, middag. Volontardelen ar den forsta delen och Kibbutznickarna-delen andra. Kibbutznickarna, som bor har alltid, verkar inte overfortjustade i volontarer, dom halsar knappt. Lite trakigt. Vi ar faktiskt inte bara lata, hopplosa alkolister. Vi ar bra. Men...jag kan forsta dom. Volontarer kommer och gar, kommer och gar. Men idag pratade jag med en som hade jobbat har i tva ar, han var intersserad och positiv och ville lyssna pa varfor jag kommit hit. Manga ar tacksamma ocksa.
Members club ar stallet man ska hanga pa om man alskar kaffe och kakor och att sitta och bara prata, prata och prata. Alltsa HELT min typ av stalle :)
Sabbat
Idag ar det Sabbat. Vilket betyder att alla ar lediga och inga bussar eller tag gar, allt ar stangt. Allt stannar upp i Israel eftersom att Sabbat ar den heliga vilodagen i Judendomen. Sa idag sov jag lange...
Sondagen som ar den heliga vilodagen i Kristendomen respektras inte direkt i Sverige bara for att Sverige ar en "kristen stat". De flesta ar lediga, men bussarna stannar ju inte direkt for det. Men Sverige ar en valdig sekulariserat land sa det ar nog mycket darfor, Sverige ar ju inte direkt kant for att vara starka, stranga religioner.
At lunch, gick en lang promenad langst hela staketet som ar runt kibbutzen och sag appelplantagen och plastfabriken, asnor, hastar och hons. Sen tittade vi in i ett konst och hantverk museum ocksa pa vagen tillbaka till volontarhuset...
Sa idag kanns det som att det inte finns sa mycket annat an att bara dasa och ta det lugnt som alla andra.
(Jag vet det ar irriterande att de tre sista bokstaverna i det svenska alfabetet inte finns pa dom har tangentborden, men vi vanjer oss nog :P Far borja skriva mer pa engelska kanske?)
Igar var det en rolig kvall i Barams pub. Kul att kunna prata lite mer med andra volontarer som jag inte haft chansen att prata med tidigare....Det ar verkligen Internationell here och en oppen stamning. Nagon fran varje varldsdel finns har.
Sa jag att jag gar runt i kjol och shorts hela dagarna? Horde att det snoade i Sverige. Kanns rikigt skont att vara har i varmen i nagra av Sveriges morkare arstider :)
Det sitter en irriterande sydafrikan bredvid mig som pratar valdigt hogt om allt han gor pa sin dator med sin kompis som sitter fem meter ifran. Suck. (okej, man kan irriterar sig pa sa mycket storre problem har i livet sa jag ska INTE SUCKA, bara lite :P)
Jag trivs ratt bra har hittils. Det kanns kul och spannade och jag ser verkligen fram emot att fa resa sa fort jag ar ledig. Jag och Maja planerar att vara har pa kibbutzen exakt i tva manader. Det ar minimum-stay for att kunna fa fickpengar som ar 400 shekel i manaden, alltsa ungefar 800 kronor i manaden.
Jag undrar om min syn pa det har stallet kommer forandras den sista veckan jag ar har. Det kommer den nog.
Stallen jag vill ha besokt innan jag aker hem:
Jerusalem
Tel Aviv
Akko
Genesarets sjo
Doda havet
Eilat
Far se hur langt tid och pengar racker, men resa ska vi i alla fall och det kommer bli sa spannande.
Sondagen som ar den heliga vilodagen i Kristendomen respektras inte direkt i Sverige bara for att Sverige ar en "kristen stat". De flesta ar lediga, men bussarna stannar ju inte direkt for det. Men Sverige ar en valdig sekulariserat land sa det ar nog mycket darfor, Sverige ar ju inte direkt kant for att vara starka, stranga religioner.
At lunch, gick en lang promenad langst hela staketet som ar runt kibbutzen och sag appelplantagen och plastfabriken, asnor, hastar och hons. Sen tittade vi in i ett konst och hantverk museum ocksa pa vagen tillbaka till volontarhuset...
Sa idag kanns det som att det inte finns sa mycket annat an att bara dasa och ta det lugnt som alla andra.
(Jag vet det ar irriterande att de tre sista bokstaverna i det svenska alfabetet inte finns pa dom har tangentborden, men vi vanjer oss nog :P Far borja skriva mer pa engelska kanske?)
Igar var det en rolig kvall i Barams pub. Kul att kunna prata lite mer med andra volontarer som jag inte haft chansen att prata med tidigare....Det ar verkligen Internationell here och en oppen stamning. Nagon fran varje varldsdel finns har.
Sa jag att jag gar runt i kjol och shorts hela dagarna? Horde att det snoade i Sverige. Kanns rikigt skont att vara har i varmen i nagra av Sveriges morkare arstider :)
Det sitter en irriterande sydafrikan bredvid mig som pratar valdigt hogt om allt han gor pa sin dator med sin kompis som sitter fem meter ifran. Suck. (okej, man kan irriterar sig pa sa mycket storre problem har i livet sa jag ska INTE SUCKA, bara lite :P)
Jag trivs ratt bra har hittils. Det kanns kul och spannade och jag ser verkligen fram emot att fa resa sa fort jag ar ledig. Jag och Maja planerar att vara har pa kibbutzen exakt i tva manader. Det ar minimum-stay for att kunna fa fickpengar som ar 400 shekel i manaden, alltsa ungefar 800 kronor i manaden.
Jag undrar om min syn pa det har stallet kommer forandras den sista veckan jag ar har. Det kommer den nog.
Stallen jag vill ha besokt innan jag aker hem:
Jerusalem
Tel Aviv
Akko
Genesarets sjo
Doda havet
Eilat
Far se hur langt tid och pengar racker, men resa ska vi i alla fall och det kommer bli sa spannande.
The big apple
"Do you know what business you're working for?"
"The apple business"
That line comes from the film Cider houser rules. Directed by my favorite Lasse Hallstrom.
Vi jobbade bara fran halv sju till tio. Vi skrubbade och sopade och torkade hela applefabriken.
Sen stadade jag och Maja vart rum. Vi var sa sjukt duktiga. Jag har nog aldrig sett ett sa skitigt golv eller en sa dammig flakt i hela mitt liv. Men nu ar det frascht och fint och hemtrevligt. Vi har slangt ut alla gamla ackliga gossedjur som tidigare volontarer har lamnat efter sig och satt upp kartor och kort som ar vara. Sa nu kanns vart rum som vart lite mer.
Nu ska vi snart ata lunch i dinningshall och ikvall ar det far forsta pubnight :D
Kibbutz
I grunden ar en kibbutz ett litet samhalle, dar alla jobbar utifran sin formaga och far ungefar samma lon oberonde om du ar jordburkare eller doktor. Paminner om ett kommunistsamhalle. Idelogin grundar sig pa jamlikhet och jamstalldhet. Valdigt intressant faktiskt, Men kibbutzerna har anpassat sig mycket efter samhallet i ovrigt, sa skillanderna i loner har okat sen kibbutzerna startade.
Jag skulle inte vilja bo pa en kibbutz hela livet. Visst det ar tryggt, du har alltid mat och husrum och jobb, men man ar fast pa samma stalle hela tiden...
Idag var min forsta arbetsdag. Jag fick placera applen, som kom pa ett rullband, i plastforpackningar. Alla volontarer verkar hata det. Men det ar inte for evigt jag hade tankt paketera applen sa det kanns okej hittils.
Jag kom igar pa morgonen. Det kanns omvalvande, men anda bra. Det har livet tar nog ett tag att vanja sig vid I guess. To be honest, I don't really like to come to a new place. I'm not myself for about three days, and after that I kind of start to accept the new environment.
I switched to english there, thought that would be cool. (hope you don't take me seriously, ironi is my thing remember)
Talking about languages. We're 14 swedish volonteers of 30. That's a lot. And we're only about 9 million in Sweden, but swedish people travell everywhere. I wonder why? Maybe it's beacuse we're told that trevelling is good and challenging?
Okej, nu ska jag hitta pa nagot att gora...
Nu ar jag i mellanostern
Hej!
jag och Maja anlande precis till Baram, har vi kommer vara i tva manader och bland annat sta i ett frukthus och satta pa klisterlappar pa applen. Stimulerande jobb? Vem vet? Jag har inte testat, men det lar jag upptacka imorgon.
Det ar valdigt internationellt har. Ryssland, USA, Sverige, Danmark, Colombia, Korea. Och dom visste om att vi var nya volontarer och sa att vi skulle satta oss med dom i dininghall. Gastvanliga och snalla. Kibbutzledaren sa att vi inte behovde vara radda for att vi har kommit till en valdigt bra kibbutz. Hon tyckte att jag sag tillrackligt radd ut och sag mig i ogonen och sa att allt kommer ga bra. Haha, sa vettskramd var jag inte, jag var mer trott och forvirrad, men det ar ju latt att blanda ihop ansiktsuttryck ibland.. Eller? Hehe
Maja sitter i vart rum nu och jag tror att jag ska folja hennes exempel.
Lang resa. Lang lang lang resa. Men nu kommer vi inte resa sa langt pa mer an tva och en halv manad.
Puss och kram mina alsklingar i Sverige, ni finns alltid i mig vart jag an gar <3
Time for relax and a shower maybe
jag och Maja anlande precis till Baram, har vi kommer vara i tva manader och bland annat sta i ett frukthus och satta pa klisterlappar pa applen. Stimulerande jobb? Vem vet? Jag har inte testat, men det lar jag upptacka imorgon.
Det ar valdigt internationellt har. Ryssland, USA, Sverige, Danmark, Colombia, Korea. Och dom visste om att vi var nya volontarer och sa att vi skulle satta oss med dom i dininghall. Gastvanliga och snalla. Kibbutzledaren sa att vi inte behovde vara radda for att vi har kommit till en valdigt bra kibbutz. Hon tyckte att jag sag tillrackligt radd ut och sag mig i ogonen och sa att allt kommer ga bra. Haha, sa vettskramd var jag inte, jag var mer trott och forvirrad, men det ar ju latt att blanda ihop ansiktsuttryck ibland.. Eller? Hehe
Maja sitter i vart rum nu och jag tror att jag ska folja hennes exempel.
Lang resa. Lang lang lang resa. Men nu kommer vi inte resa sa langt pa mer an tva och en halv manad.
Puss och kram mina alsklingar i Sverige, ni finns alltid i mig vart jag an gar <3
Time for relax and a shower maybe
Hejdå (I don't know why you say goodbye I say hallo)
Hej!
Imorgon bär det av... Vi får hoppas allt går bra. Först tar vi oss till Stockholm. Sen till Prag. Sen till Tel Aviv.
Kram Sverige och alla. Jag kommer sakna er. Men jag finns där och jag kommer snart tillbaka igen.
Imorgon bär det av... Vi får hoppas allt går bra. Först tar vi oss till Stockholm. Sen till Prag. Sen till Tel Aviv.
Kram Sverige och alla. Jag kommer sakna er. Men jag finns där och jag kommer snart tillbaka igen.
Music
Jag och Josefin såg precis Fame med den här sången som Theme song. Den är.. har inga ord but a big smile :)
På tal om bra musik... Såg Idol igår. En klar favorit är Linda Varg som gjorde låten Iris sååå bra. LYSSNA på den.
...I don't want the world to see me, cause I don't think that they'll understand, when everything's meant to be broken, I just want you to know who I am.......
Gå in på: http://www.tv4play.se/noje/idol_2010?title=linda_varg_-_iris&videoid=1092297
I never walked near the edge
Baram
Nu vet vi vart vi ska. Till Kibbutz Baram som ligger högt på bergskedjan mot Libanon. Största inkomstkällor är fruktodlingen och plastfabriken. (Puh, där kunde jag andas ut, tack för att det inte va köttproduktion!)
På tisdag bär det av mot Arlanda. Då kommer jag och Maja stå där med var sin ryggsäck.
Shit, häftigt. Den här veckan känns det som att jag mest har gått och väntat och pendlat mellan att vara frånvarande, jätte förväntansfull och undra vad jag egentligen har GETT MIG IN PÅ!?
Men nu är det inte långt kvar.
Snart är det dags att säga hejdå till Sverige. Jag hatar att säga hejdå, men jag tror inte att det blir så jobbigt den här gången. Jag är ju inte borta mer än 2 och en halv månad och jag åker med Maja.
Vad jag kommer sakna mest med Sverige är:
Låten Himlen är Oskyldigt blå med Ted Gärdestad.
Alla mina vänner
Den bästa mamman och pappan och syskonen i världen
Att kunna äta svensk mat och fika
Att vara nära alla jag älskar hemma
Advent, Lucia, jul och nyår (jag vet, töntigt... men jag gillar våra högtider tack vare att jag sjungt i kör hela mitt liv, så en bortglömd högtid som advent blir uppmärksammad genom musiken)
Fjällen och snö (förra året var jag i Ramundberget under den tiden jag kommer vara i Israel)
Nu håller Felicia och Miriam på att göra scones....MUUUMS!
På tisdag bär det av mot Arlanda. Då kommer jag och Maja stå där med var sin ryggsäck.
Shit, häftigt. Den här veckan känns det som att jag mest har gått och väntat och pendlat mellan att vara frånvarande, jätte förväntansfull och undra vad jag egentligen har GETT MIG IN PÅ!?
Men nu är det inte långt kvar.
Snart är det dags att säga hejdå till Sverige. Jag hatar att säga hejdå, men jag tror inte att det blir så jobbigt den här gången. Jag är ju inte borta mer än 2 och en halv månad och jag åker med Maja.
Vad jag kommer sakna mest med Sverige är:
Låten Himlen är Oskyldigt blå med Ted Gärdestad.
Alla mina vänner
Den bästa mamman och pappan och syskonen i världen
Att kunna äta svensk mat och fika
Att vara nära alla jag älskar hemma
Advent, Lucia, jul och nyår (jag vet, töntigt... men jag gillar våra högtider tack vare att jag sjungt i kör hela mitt liv, så en bortglömd högtid som advent blir uppmärksammad genom musiken)
Fjällen och snö (förra året var jag i Ramundberget under den tiden jag kommer vara i Israel)
Nu håller Felicia och Miriam på att göra scones....MUUUMS!
Säg bara till när var hur
http://www.youtube.com/watch?v=JmSnfuA-yMw
Har sprungit ända sen barnsben
Från allt jag egentligen var
Jag sprang snabbt
Sprickor blev hål i fasaden
Någonstans emellan var jag
Masaien, betongen, bastarden
Jag sprang snabbt
Utan någon egentlig plan
Så en dag
Raserades hela mitt slott
Allt jag var kom till ett stopp
För jag blir så Dum av dig
Säg bara till när var hur
Visst det är väl dumt av mig
Men jag blir som blind, jag blir som stum
Jag borde nog lugna mig
Dom kommer dömma mig
Du lär väl lämna snart och här står jag kvar
För jag blir så dum av dig
Håll i mig och släpp aldrig taget
Tänk om jag faktiskt gick av
Jag sprang snabbt
Förlora mitt nyfunna hopp
Allt jag kom var till ett stopp
Faller jag nu går jag sönder
Dom kommer peka för alla har hört det
När allt är miserabelt flyger en ensam drake
Högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen
Du är inte en i mängden men jag är en utav dom
Få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden
Du måste tro motivet har aldrig matchat ramen
Jag vill se alla sidor, TV:n visar en utav dom
Livet är fult du är fager
Vaken om natten och drömmer på dagen
Har sprungit ända sen barnsben
Från allt jag egentligen var
Jag sprang snabbt
Sprickor blev hål i fasaden
Någonstans emellan var jag
Masaien, betongen, bastarden
Jag sprang snabbt
Utan någon egentlig plan
Så en dag
Raserades hela mitt slott
Allt jag var kom till ett stopp
För jag blir så Dum av dig
Säg bara till när var hur
Visst det är väl dumt av mig
Men jag blir som blind, jag blir som stum
Jag borde nog lugna mig
Dom kommer dömma mig
Du lär väl lämna snart och här står jag kvar
För jag blir så dum av dig
Håll i mig och släpp aldrig taget
Tänk om jag faktiskt gick av
Jag sprang snabbt
Förlora mitt nyfunna hopp
Allt jag kom var till ett stopp
Faller jag nu går jag sönder
Dom kommer peka för alla har hört det
När allt är miserabelt flyger en ensam drake
Högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen
Du är inte en i mängden men jag är en utav dom
Få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden
Du måste tro motivet har aldrig matchat ramen
Jag vill se alla sidor, TV:n visar en utav dom
Livet är fult du är fager
Vaken om natten och drömmer på dagen
Det tar aldrig slut
Det blir aldrig exakt som man tänkt sig, men det behöver inte bli sämre för det.
När jag satt ensam på tåget mot Funäsdalen, med skog och mörker på båda sidor om vägen, så hade jag aldrig trott att det skulle bli stället där jag för första gången, på väldigt länge, kände att jag kunde andas.
Förra helgen hälsade jag och Maja på hennes bror och min vän Martin i Göteborg. På kvällen så gick jag och Maja på två pubar och en seveneleven. Det var en jättebra kväll. Det bästa med att vara med sin bästa vän är att man kan vara precis som man är just då. Om jag känner mig konstig och inte som världens gladaste människa så är det okej. Och om hon säger att jag är grinigaste människan i världen som bara går runt i min egen värld så bryr jag mig inte, jag tar inte åt mig. Och om jag gör det så säger jag det. Och hon gör det samma för mig. Vi är brutalt ärliga mot varandra och känner varandra utan och innan, vilket gör att omgivningen ganska ofta tror att vi är ovänner. Men en sekund senare så kan vi gapskratta åt något sjuuuukt roligt så att vi ramlar omkull. Som mormor säger till mig, alla vill ha en vän som Maja. Alla tekvällar, alla Jippi-tidningar vi gjorde som små, alla dagar. Tack för att du finns!
Min bästa Anna i Norge saknar jag väldigt mycket! Mina två veckor hos henne i september var två av dom bästa det här året. Jag fick bli en del av hennes nya liv i Norge och gick bara runt och myste i Kristiansand. Vi har många resor och fester kvar att uppleva, många tågresor med snack, ironiska historier och skratt. Madde, som numera är Göteborgare och student hon också, har jag haft turen att få hänga med i Göteborg en del under hösten. Det härligaste med vänner som man har gått igenom så mycket är att vi känner varandra. När vi ses kan vi liksom börja från där vi var. Vi har tagit oss igenom gymnasitet tillsammans och gått genom Indien där vi gjorde projektarbetet i trean, vi har gömt oss i studierummet och gått igenom alla detaljer om helgen istället för att skriva på uppsatser, vi har pluggat, vi har festat och vi har suttit hos varandra massa kvällar och ätit scones. Good times!
Igår så träffade jag min kära vän Torpan igen som jag inte hade träffat på länge länge. Kärt återseende :)
Jag är så stolt över er mina fina, glada, lojala, smarta, roliga och fantastiska vänner.
Min familj och mina vänner, my life would suck without you.
När jag satt ensam på tåget mot Funäsdalen, med skog och mörker på båda sidor om vägen, så hade jag aldrig trott att det skulle bli stället där jag för första gången, på väldigt länge, kände att jag kunde andas.
Förra helgen hälsade jag och Maja på hennes bror och min vän Martin i Göteborg. På kvällen så gick jag och Maja på två pubar och en seveneleven. Det var en jättebra kväll. Det bästa med att vara med sin bästa vän är att man kan vara precis som man är just då. Om jag känner mig konstig och inte som världens gladaste människa så är det okej. Och om hon säger att jag är grinigaste människan i världen som bara går runt i min egen värld så bryr jag mig inte, jag tar inte åt mig. Och om jag gör det så säger jag det. Och hon gör det samma för mig. Vi är brutalt ärliga mot varandra och känner varandra utan och innan, vilket gör att omgivningen ganska ofta tror att vi är ovänner. Men en sekund senare så kan vi gapskratta åt något sjuuuukt roligt så att vi ramlar omkull. Som mormor säger till mig, alla vill ha en vän som Maja. Alla tekvällar, alla Jippi-tidningar vi gjorde som små, alla dagar. Tack för att du finns!
Min bästa Anna i Norge saknar jag väldigt mycket! Mina två veckor hos henne i september var två av dom bästa det här året. Jag fick bli en del av hennes nya liv i Norge och gick bara runt och myste i Kristiansand. Vi har många resor och fester kvar att uppleva, många tågresor med snack, ironiska historier och skratt. Madde, som numera är Göteborgare och student hon också, har jag haft turen att få hänga med i Göteborg en del under hösten. Det härligaste med vänner som man har gått igenom så mycket är att vi känner varandra. När vi ses kan vi liksom börja från där vi var. Vi har tagit oss igenom gymnasitet tillsammans och gått genom Indien där vi gjorde projektarbetet i trean, vi har gömt oss i studierummet och gått igenom alla detaljer om helgen istället för att skriva på uppsatser, vi har pluggat, vi har festat och vi har suttit hos varandra massa kvällar och ätit scones. Good times!
Igår så träffade jag min kära vän Torpan igen som jag inte hade träffat på länge länge. Kärt återseende :)
Jag är så stolt över er mina fina, glada, lojala, smarta, roliga och fantastiska vänner.
Min familj och mina vänner, my life would suck without you.
Israel
Nu är det snart dags att åka. Till Israel. Hur ska man förbereda sig? Det känns alltid overkligt när man ska lämna allt och ge sig in i ett helt nytt projekt, man liksom kastar sig in i en annan värld. Det kan bli hur som helst. Man vet vad man har men inte vad man får. Men jag tror att månanderna där kommer ge mig mycket. Det kommer bli en upplevelse. Och jag har väntat länge nu på att få komma iväg. Men jag kommer sakna familj och vänner mycket! Som jag alltid gör. Men jag och Maja planerar att komma hem efter nyår. Det är det också, jag måste planera hela våren samtidigt. Men det löser sig.
Min vackra mamma när hon var volontär i Israel på 80-talet
Everybody dancing in the moonlight
Det känns som att jag har ett varm dunboll i mitt knä. Och det har jag också, Bozze, världens mysigaste katt. Jag tror han gillar mig för han ligger alldeles still och kollar när jag skriver. Han är mörk grå och har vita öronhår. Min nyaste vän.
Jag skriver på Majas laptop, den är irriterande, för man måste trycka ner tangenterna så hårt....Jobbigt. Annars gillar jag att vara här och lyssna på Dancing in the moonlight.
Jag tänkte skriva en hyllningstext till mina vänner. För det är dom mer än värda. Men det gör jag på en annan dator.
Maja och Klara skriker på mig och säger att jag får vara social nu.
Puss & kram
...för hjärtat pumpar utav nitroglycerin...
Heeej blogg!
Jag har precis kört pappa och farfar till Vänersborg, där farfar har sin båt som dom ska segla hem till kållandsö över dagen. Så jag körde ungefär sju mil hem själv genom lilleskogen och slätten och tillbaka till Lidköping igen. (Men det var ju inga mil egentligen om man jämför med den gången jag åkte 63 mil helt själv till Ramundberget, efter att åkt färga och liftat från London pga att inga flygplan lyfte när det var vulkanutbrott på Island i våras).
Måste säga att jag gillar hösten. 1. Det är så fint, gult höstljus. 2. Fina färger. 3. Skön luft. 4. Halsdukar är mysiga. Men det är september och oktober som brukar vara fina höstårstider...sen blir det bara grått och rått och det är ju inte så inspierande.
Men efter 19 oktober så är jag i Israel, där är det lite varmare tror jag :)
Nu börjar det kännas verkligt att jag och Maja är på väg till Israel. Det har känts väldigt långt borta tidigare, trots att vi bestämde oss för att åka redan i juli egentligen. Känns väldigt spännande! Jag tror jag kommer lära mig mycket genom att se mellanöstern med mina egna ögon.
Ingen har sagt "Jaha, volontär i Israel, det hade man ju kunnat gissa", när jag berättat om mina höstplaner, som att jag sagt; "Det blir jobb på Ica i höst". Starka reaktioner. Inte konstgt. När jag tänker på mellanöstern så tänker jag; Världsreligionernas mittpunkt. Invecklade, hemska konflikter och krig. Så mycket kultur och helt otrolig natur.
Mellanösternkonflikten är väldigt komplex (Nähä!? Vilken nyhet!). Religion, politik, arv, historia, media, Europa, USA och FN har alla gigantiska spelpjäser. Att det är så många som tycker att det alltid har varit hopplöst och alltid kommer vara det, är så sorligt och frustrerande. Klart att det är hopplöst om ingen tror på att man kan lita på andra männsikor än sina egna. Det är inte för svårt att räkna ut.....
Jag har precis kört pappa och farfar till Vänersborg, där farfar har sin båt som dom ska segla hem till kållandsö över dagen. Så jag körde ungefär sju mil hem själv genom lilleskogen och slätten och tillbaka till Lidköping igen. (Men det var ju inga mil egentligen om man jämför med den gången jag åkte 63 mil helt själv till Ramundberget, efter att åkt färga och liftat från London pga att inga flygplan lyfte när det var vulkanutbrott på Island i våras).
Måste säga att jag gillar hösten. 1. Det är så fint, gult höstljus. 2. Fina färger. 3. Skön luft. 4. Halsdukar är mysiga. Men det är september och oktober som brukar vara fina höstårstider...sen blir det bara grått och rått och det är ju inte så inspierande.
Men efter 19 oktober så är jag i Israel, där är det lite varmare tror jag :)
Nu börjar det kännas verkligt att jag och Maja är på väg till Israel. Det har känts väldigt långt borta tidigare, trots att vi bestämde oss för att åka redan i juli egentligen. Känns väldigt spännande! Jag tror jag kommer lära mig mycket genom att se mellanöstern med mina egna ögon.
Ingen har sagt "Jaha, volontär i Israel, det hade man ju kunnat gissa", när jag berättat om mina höstplaner, som att jag sagt; "Det blir jobb på Ica i höst". Starka reaktioner. Inte konstgt. När jag tänker på mellanöstern så tänker jag; Världsreligionernas mittpunkt. Invecklade, hemska konflikter och krig. Så mycket kultur och helt otrolig natur.
Mellanösternkonflikten är väldigt komplex (Nähä!? Vilken nyhet!). Religion, politik, arv, historia, media, Europa, USA och FN har alla gigantiska spelpjäser. Att det är så många som tycker att det alltid har varit hopplöst och alltid kommer vara det, är så sorligt och frustrerande. Klart att det är hopplöst om ingen tror på att man kan lita på andra männsikor än sina egna. Det är inte för svårt att räkna ut.....
