I climb the tree with my Hannahlee
Ett kärt återseende.
Hej igen kära blogg, det var inte igår.
Imorgon....flyttar.... jag ...... till.... LUND! Det är en stad som jag har velat bo i sedan 10 års ålder och nu är jag snart där. Fråga mig inte varför jag har velat flytta dit jämt och alltid.... jo föresten fråga mig :) .... Jo, det måste vara för att staden är liten, full av gamla slott-liknande-byggnader, massa cyklar, caféer... Vad mer kan jag, Hanna, önska mig? Det ska bli så underbart att ha gångavstånd till skolan. Och det ska bli underbart att kunna aktivera mig i Lund-livet, med körer, träning och fester... pendlande gör en lat, orkar aldrig ta mig till Lund för roliga saker bara för att det är så långt dit (tre kvarts väg), men snart finns det inga ursäktar. YAY!
Jag tänkte precis skriva "varför finns det inga sånger med Hanna i??!!?". Sen sökte jag på Spotify och hittade jätte många låtar med en titel som innehöll Hanna. Typ Holly Hannah, Loving Hanna, Song for Hannah, Hanna Hanna och Hanna och en annan som hette Hannah. Jag har varit lite sur innan för den enda låten var som visste om med Hanna i var en låt av Melissa Horn med ett text som var typ ".... det fanns en kärlek som brunnit ut och öde hus, jag gav upp för längesen för jag kunde inte andas igen" Hallå liksom, kanske kan vi vänta lite med att gräva ner oss fullständigt? Sedan visste jag också att det fanns ett band som kallar sig Kill Hannah. Trevligt.
Jaa! Nu har jag hittat min alldeles egna favorit-Hanna-låt :D
Den är gjord av Ray LaMontagne
.......I climb the tree with my Hannahlee
My intentions they were pure
Oh the breeze did whip and I lost my grip
And I tumbled towards the earth
Where you never would guess who it was that stood below
............
Now come to me Hannah
Hannah won't you come on to me
I'll lay down this bottle of wine
If you'd just be kind to me
Now I'd walk one mile on just broken glass
To fall down at your feet
Hannah you're the queen of the street
Hannah you're the queen of the street........
My intentions they were pure
Oh the breeze did whip and I lost my grip
And I tumbled towards the earth
Where you never would guess who it was that stood below
............
Now come to me Hannah
Hannah won't you come on to me
I'll lay down this bottle of wine
If you'd just be kind to me
Now I'd walk one mile on just broken glass
To fall down at your feet
Hannah you're the queen of the street
Hannah you're the queen of the street........
Det är ganska coolt att tänka på att människor för 2000 år sedan också hette Hanna. Referens: Hanna är ett bibliskt namn med betydelsen "benådad" eller på engelska "graceful". Wooow... jag kan känna historien vindslag. Nej, men allvarligt. Det fanns kvinnor på Jesus tid som hette Hanna. När mamma och pappa fick mig så visste dem att jag var Hanna.
Tv-seriens Girls huvudperson Hannah känner jag mig inte igen i särskilt mycket, jag tycker nästan att det är lite obehaligt att se på den serien. Dem slösar bort sina liv så och rullar mest runt i sin egen gyttja och sprattlar runt.... Okej, jag tycker att den är väldigt rolig också, det är en svart humor i den som jag gillar. Men personen Hannah är ingen jag känner igen mig i, trots att hon gillar att skriva (som jag) och har humor (som jag) så är det ingen jag vill känna igen mig i. Vem vill vara så hopplöst självcentrerad? (AAAh, det ska komma från en som precis skrivit ett blogginlägg om sitt eget namn...bådar inte gott XD) Jag trivs med att vara mig, Hanna och ingen anna himla Hannah.
Någon jag känner igen mig i är Jess i New Girl. Jag är absolut lika töntig och optimistisk och pinsam. Men jag har inte glasögon... än.
