eachdaycountshere

Det är irriterande att jag inte kan få tag i Maja idag. Jag kan inte springa över till henne.
Det är inte helt sant att jag inte fått tag i Maja idag, det har jag, men det enda jag sagt är "Skype?" och sen har hon sagt "nää, inte just nu". Sen måste jag lägga på för att inte slösa asmycket pengar.

Musik och musiktexter kan verkligen förändra. När låten November med Laleh kom ut, så gick jag på gymnasiet. I den sjunger hon;

Well, you know me. I've never been afraid. I've always jumped into it. With my whole heart. And no shame.

Den låten har påverkat mig. Jag tog mig till den texten direkt. Den blev som ett stöd som behövdes när saker och ting inte var självklart.

Under sista året på gymnasiet så gav Maja mig låten Roses av Laleh. Sen dess har den varit min låt. Så fort jag sätter på den, så är det fortfarande samma sak.

Roses

I will listen in stereo
I’m here
I’m here
it was longtime ago
someone whispered in my ears
and Sevy says she knows me
I wont stay
I wont stay
and she might know me well
but not today, I hope
and this time I’ll be brave
along the clouds
but it takes time to say
here you are

cause I can’t keep the roses
no
I can’t save the roses
the roses from before
cause I can’t save the roses
no
I can’t save the roses
the roses from before
I can’t save the roses
the roses from before

how you grow
you grow on me each day
the past I know
but the past don’t know the smell
of your neck
this is all you wanted so you better believe it
these things don’t happen every day

so I can’t keep the roses
no I can’t keep the roses
the roses from before
so I can’t save the roses
no I can’t keep the roses
the roses from

I don’t have to save the roses from before
oh, I’m pretty sure
I’m going to try the roses
I don’t have to save the rose no
I can’t keep the roses

no I can’t keep the roses from before
I don’t have to save the roses from before.

Min målerilärare säger att jag är för viljestark. Han är helt seriös med vad han håller på med, jag är så imponerad av vad han ser. Han sa ungefär "Nu måste jag kritisera dig Hanna" (han säger det med ett leende) "Men du är för envis och orubblig ibland. Du måste följa flödet. Du har redan en bild av hur du vill ha det, men det kan visa sig att det du börjar på leder till något annat, något mer intressant. Då är det din skyldighet att fortsätta på det istället. Och förstör inte tavlan om den redan är fin som den är genom att måla något som inte passar in, trots att den inte blev som du tänkt dig, då behöver du inte förändra den. Lär dig att avsluta".
Det ligger nog något i det. Men det är lite läskigt. Jag är nog inte van vid att bli nöjd.